VĂ„ldet frĂ„n gĂ€ngen eskalerar till nya höjder men debatten kring lösningarna Ă€r ofta onyanserad och förenklad, inte minst nĂ€r det gĂ€ller narkotikans roll. Magdalena Andersson (S) pekar pĂ„ âpartyknarkarnasâ ansvar, men fĂ„r mothugg frĂ„n forskare som konstaterar att en stor del av narkotikan sĂ€ljs till dem som anvĂ€nder mycket och ofta.
Det fritar inte den som köper kokain eller cannabis sporadiskt frÄn ansvar. NÀr gÀngen bombar oskyldiga och utnyttjar barn bÄde som försÀljare och som uppdragsmördare har den som köper narkotika i högsta grad en bidragande roll.
Att det Àr sÄ Àr knappast kontroversiellt. Enligt en opinionsundersökning som IPSOS genomförde för Narkotikapolitiskt Centers rÀkning 2021 svarade 75 procent av unga vuxna, 20-29 Är, att de uppfattar att den som köper illegal cannabis och annan narkotika Àr med och finansierar gÀngkriminalitet.
Vi hör ibland att Sverige borde legalisera cannabis för att komma till rĂ€tta med det dödliga vĂ„ldet. Det finns tydliga brister i den hĂ€r logiken. GĂ€ngen sĂ€ljer ocksĂ„ annan narkotika, och drar dessutom in stora summor pĂ„ bedrĂ€gerier och bidragsbrott. De hĂ€r intĂ€kterna Ă€r betydligt större Ă€n den totala vinsten frĂ„n narkotikahanteringen. Vi vet dessutom frĂ„n andra lĂ€nder att en legalisering leder till fler anvĂ€ndare av cannabis â och att stora delar av den illegala hanteringen blir kvar. SĂ„ nej, legalisering Ă€r inte en lösning pĂ„ gĂ€ngvĂ„ldet.
Vad borde vi göra i stĂ€llet? Ăven om de sporadiska anvĂ€ndarna har ett tungt ansvar sĂ„ rĂ€cker det inte att fĂ„ dem att sluta köpa kokain till helgen. Ska vi komma Ă„t en större del av gĂ€ngens finansiering behöver ocksĂ„ fler mĂ€nniskor med dagliganvĂ€ndande och beroende fĂ„ hjĂ€lp. För det krĂ€vs en större satsning för att mĂ€nniskor snabbare och tidigare ska fĂ„ möjlighet till beroendevĂ„rd, men Ă€ven stöd till Ă„terhĂ€mtning efter ett beroende â som hjĂ€lp till arbete, boende och ett socialt sammanhang.
För att minska narkotikakonsumtionen generellt behövs Àven en satsning pÄ förebyggande arbete och tidig upptÀckt. HÀr krÀvs verkliga resurser bÄde för riktade insatser och för generell vÀlfÀrd och trygghet i utsatta omrÄden.
Flera kommuner runt om i landet har redan i dag utvecklat metoder och system dÀr de kan visa pÄ mycket bra resultat. Vi behöver lÀra av dem och upprÀtta ett nationellt kompetenscenter som kan utvÀrdera, utveckla och sprida framgÄngsrika exempel.
Fyra ÄtgÀrder som skulle kunna bidra till en minskning av gÀngvÄldet Àr att:
- Se till att tullen fÄr de resurser som krÀvs. En större andel av narkotikan mÄste stoppas vid grÀnsen, sÀrskilt dÄ Sverige hÄller pÄ att etableras som ett transitland för stora mÀngder narkotika.
- BehÄll förbudet mot narkotika. Sporadiska anvÀndare av narkotika har ett stort ansvar och bör fortsatt fÄ böter vid ringa narkotikabrott. DÀremot bör lagstiftningen utvecklas sÄ att den som har ett beroende istÀllet kan erbjudas vÄrd.
- Se till att erbjuda snabb, evidensbaserad beroendevĂ„rd i en sammanhĂ„llen vĂ„rdkedja. Glappen som finns i systemen mĂ„ste stĂ€ngas â hĂ€r har utredningen kring samsjuklighet kommit med flera bra förslag.
- Skjut till resurser för ett systematiskt och lÄngsiktigt förebyggande arbete pÄ lokal och regional nivÄ och sprid de goda exemplen.
Att lösa gĂ€ngproblematiken och det grova vĂ„ld som följer i dess spĂ„r krĂ€ver dock lĂ„ngt fler pusselbitar Ă€n de som ryms inom narkotikapolitiken. Att ropa pĂ„ legalisering i sammanhanget Ă€r bara naivt â verkligheten Ă€r betydligt mer komplex.