Kommer ni ihåg år 2014, då Fredrik Reinfeldt (M) stolt fastslog att Sverige ska visa öppenhet och tolerans mot människor på flykt från krig och förtryck? Minns ni 2015, när Stefan Löfven (S) befäste att hans Europa inte bygger några murar? Då var det en självklarhet för många att Sverige skulle vara ett öppet land som hjälper till och välkomnar folk på flykt som vill bygga sitt liv här istället för att leva bland våldsamheter i hemländerna.
I dag fortsätter många av världens konflikter som förr, men migrationsdebatten i Sverige har skiftat fullständigt.
Bara ett knappt år efter Löfvens omtalade framförande införde hans regering, där vårt moderparti tyvärr ingår, den tillfälliga asyllagen. Den fastslog att Sverige inte skulle ta emot fler flyktingar än EU:s miniminivå genom att man enbart skulle följa de internationella konventioner som åtagits och stryka tidigare nationell humanitär lagstiftning.
Problemet är att oavsett hur mycket man än stramar åt svensk migrationslagstiftning så kommer människor runt om i världen fortfarande att befinna sig på flykt.
Konflikterna i omvärlden försvinner inte bara för att vår lagstiftning säger det. Enligt UNHCR befann sig 70,3 miljoner människor på flykt under år 2018, varav hälften var barn och unga under 18 år. Den som drabbas av Sveriges och resten av västvärldens strama migrationslagar är den enskilde som flyr för sitt liv, i hopp om att hitta säkerhet och trygghet någonstans i världen.
För oss gröna är det en självklarhet att arbeta för en trygg och säker värld, och i det arbetet göra allt för att oskyldiga civila ska skyddas från krig och förtryck. Vi vill se en friare värld där vi bygger broar i stället för murar, river stängsel i stället för att sätta ut taggtråd och öppnar oss mot omvärlden i stället för att isolera oss. Människor väljer inte var de föds, men människor ska få välja var de vill bo.
Samtidigt som vi firar att det var 30 år sedan Berlinmuren föll har vi byggt upp nya murar mot omvärlden, bland annat genom EU-Turkiet-avtalet som förhindrar flyktingar från att ta sig till Europa och söka asyl här.
Detta verkar de flesta partier tycka är bra, trots de storslagna orden från partiledarna för bara några år sedan.
Det är inte många partier som arbetar för invandrares rättigheter i dagens samhälle. I stället slåss de flesta partier om vem som kan vara tuffast mot invandringen, som ofta pekas ut som orsaken till alla möjliga problem i Sverige. Men i tuffhetstävlingen verkar det ha glömts bort att politiken handlar om människor som flytt och bär på otänkbara hemskheter.
Det är inte konstigt att människor inte prioriterar att lära sig språket klanderfritt och söka jobb när de bara får tillfälliga uppehållstillstånd och riskerar att utvisas ur landet.
Om vi vill få en fungerande integration måste vi säkerställa individens grundläggande trygghet genom att återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel.
Numera vill flera partier också minska antalet som kommer till Sverige för att arbeta och göra rätt för sig. Detta är inte bara ett hot mot individens möjligheter att hitta ett gott arbete, utan även mot Sveriges konkurrenskraft. Vi ska inte isolera den svenska arbetsmarknaden från omvärlden.
I stället för att försvåra ska vi förenkla processen för anställning av utländska medborgare och processen för arbetstillstånd efter avslag på asylansökan. Det vore bra både för individen och landet.
Efter år av begränsningar och isolering från omvärlden är det hög tid att vi river upp den tillfälliga asyllagen och trycker på i EU för att stoppa det förödande avtalet med Turkiet. Sverige ska vara ett föregångsland inom human migrationspolitik och möjliggörande integrationspolitik. Vi ska visa andra länder att en sådan väg är möjlig.
Vi ska vara kraften för framtidstro som ger en fristad till människor i nöd.