En marknadsstyrd skola står i vägen för målet om en bra skola för alla. Skolkommissionen vågade inte röra marknadsstyrningen. Men nu har regeringen tagit ett första steg och föreslår vinstbegränsningar. Nätverket för en likvärdig skola visar vad mer som krävs.
Alla elever i Sverige ska få gå i en bra skola. Med lagstiftarnas ord heter det att skolan ska vara likvärdig. Så när Skolverket visade att skillnaderna mellan skolorna hade fördubblats sedan 90-talet och Sveriges resultat i PISA-mätningarna åter föll, tillsatte regeringen Skolkommissionen. Den skulle föreslå åtgärder för att öka likvärdigheten.
Kommissionen konstaterar att segregationen måste motverkas, eftersom den ger olikvärdiga skolor.
Dessutom ser den ett egenvärde i att skolan är en mötesplats för barn och ungdomar med olika bakgrund. Det bidrar till sammanhållningen i samhället.
Men kommissionen ruckar bara lite på de regler som motverkar en likvärdig skola. Reglerna gäller skolpengssystemet, den fria etableringsrätten och rätten att bedriva skolor i vinstsyfte som i kombination med skolvalet skapar mekanismer som leder fel. Skolorna blir sorterade, kommunerna kan inte utnyttja skolorna rationellt och pengar rinner ut ur systemet när vinstsyftande skolor överkompenseras.
Reglerna leder också till utarmning av den offentliga skolan, som får ta hand om de elever och skolor som inte är företagsekonomiskt lönsamma.
Skolpengssystemet innebär att fristående skolor ersätts med snittkostnaden för den kommunala skolan. Men en koncern kan välja en utbudsnivå som säkrar fyllda klasser och fylld skola samt starta när en fördelaktig lokal blir tillgänglig. Medan kommunen ska erbjuda alla plats, både år med stora elevkullar och år med små och i alla delar av kommunen.
En konsekvens är att när kostnaden per elev ökar för att nya skollokaler byggs i nya bostadsområden, måste ersättningen höjas med motsvarande nivå till de fristående skolorna.
Denna orimlighet påvisade Uppsala redan 2008 i sitt remissvar på propositionen ”Offentliga bidrag på lika villkor”, och framhöll också att friskolorna överkompenseras för momsen. De får sex procent, trots att kostnaden är under tre procent.
Vinstsyftande koncerner kan nöja sig med att attrahera de mer självgående eleverna, tumma på kvaliteter som inte mäts vid jämförelser och nöja sig med dem som gynnar deras rykte hos de grupper de vill nå.
De är inte gemena, de är affärsmässiga, vilket vinstsyftande bolag är skyldiga att vara enligt lagen.
För att minska sorteringseffekten av det fria skolvalet föreslog kommissionen att för översökta fristående skolor skulle urvalet bygga på lottning i stället för kötid. En ledamot reserverade sig mot detta förslag. Han presenterades som ”doktor i statsvetenskap vid Uppsala universitet”, men visade sig vara anställd av Sveriges största lobbyorganisation för att kommersialisera välfärdssektorn, Svenskt näringsliv. Lottningsförslaget läcktes och motkampanjen blev så massiv att ansvarig minister vek sig i frågan. Denna maktdemonstration visar att svensk skola ingår i Svenskt näringslivs intressesfär och när deras intressen i skolan hotas blir reaktionen kraftig.
Det är tydligt att Svenskt näringsliv hade avgörande inflytande på förslagen som berör deras intressen. Eftersom kommissionens ambition var att lägga förslag som alla ledamöter kunde ställa sig bakom, finns det inget med som hotar möjligheten att driva skola i kommersiellt syfte.
Svenskt näringslivs inflytande i kommissionen förklarar motsägelsen mellan viljan att uppnå en allsidig elevsammansättning och oviljan att röra de mekanismer som bidrar till segregation.
Dessutom föreslår de obligatoriskt skolval och bortser från svensk forskning, bland annat av professor Bo Malmberg, vilken visar att skolvalet leder till segregation. Däremot använder kommissionen en rapport om skolval framtagen av Svenskt näringsliv. Kommissionen konstaterar att kommunerna har ett större ansvar än de enskilda skolorna, men föreslår ändå att de ska få samma ersättning, vilket innebär att vinstsyftande skolor kan fortsätta plocka ut oförtjänta vinster.
Det är dags att avskaffa den världsunika ordningen att skolan i Sverige är en marknad för kommersiella intressen i stället för en samhällsbärande institution.
Den ska ge varje barn en grund för arbets- och samhällsliv. Då kan vi inte nöja oss med skolkommissionens förslag. Den ideella organisationen Nätverket för en likvärdig skola, har i sitt remissvar till kommissionens betänkande ett antal åtgärder för att skolan åter enbart ska vara till för barnen och samhället och inte för kommersiella intressen.
1. Ge kommunerna ekonomiska förutsättningar att rusta upp kapaciteten på de kommunala skolor som inte fungerar väl eller inte är attraktiva nog. När kommunen kan erbjuda alla elever en bra skola minskar skälen att välja bort den.
2. Avskaffa överkompensationen till vinstsyftande skolor.
3. Återge kommunen befogenheten att styra över skolutbudet eftersom den har ansvar för att alla elever får en elevplats. Det handlar både om möjligheten till långsiktig planering för platser på rätt ställe när behoven växer och att kunna undvika överkapacitet när de minskar. (I dag tvekar Uppsala kommun att reservera mark för framtida skolor, eftersom det är osäkert hur mycket friskolekoncernerna kommer att växa.) Kommunerna ska enligt skolkommissionens förslag också få ansvar för att skolorna får en blandad elevsammansättning. Då måste de ha befogenhet att skapa skolor som blir mötesplatser och att detta inte undergrävs av fristående skolor som bäddar för flykt av väletablerade.
4. Låt urvalet av elever till översökta skolor bidra till allsidigare elevsammansättning. Kö, lottning eller prioritering av de elever som bäst bidrar till allsidighet, ger varken mer eller mindre rättvisa. På något sätt ska begränsat antal platser fördelas. Skillnaden är om urvalsprincipen ska bidra till sortering eller blandning.
Ska vi fortsätta mot en allt mer marknadsstyrd skola som ger sortering, förlorarskolor och resursslöseri?
Eller ska vi ska arbeta för en bra skola för alla, en mötesplats som bidrar till sammanhållning i lokalsamhället? De frågorna har jag tidigare ställe på UNT Debatt (9/5 2016). Tyvärr kände sig ingen manad att delta i debatten då. Jag hoppas på bättre gensvar denna gång.
Boel Vallgårda, medlem i nätverket för en likvärdig skola