Bidragsfusk och bidragsbedrägerier, som drabbar samhället och vår gemensamma medborgerliga angelägenhet Försäkringskassan, FK, har uppmärksammats i media på sistone. Men i det tysta bedrar FK med regler ibland medborgarna, och då drabbas enskild individ. Här presenteras via analogier två typexempel:
En fastighetsägare har försäkrat sin bostad till dess fulla värde och betalat premier sedan lång tid. En dag slår åskan ned, fastigheten förstörs i brand. Kunden kontaktar försäkringsbolaget, som efter inspektion meddelar: ”Fastigheten är ju bara en ruin med mycket lågt värde. Vi betalar bara ersättning för dess nuvarande låga värde”.
En absurd fiktion? Ja – men Försäkringskassan, FK, agerar så i vissa fall, ”enligt reglementet”.
En högutbildad person i 50-årsåldern har MS med ett ganska milt förlopp – måttliga men tydliga balans- och gångsvårigheter hindrar inte yrket, mellanchefsposition i ett företag. Emellertid utvecklas en kognitiv funktionsnedsättning, personen gör misstag i arbetet, får varningar och blir inom kort avskedad som en direkt konsekvens av sin sjukdom. Möjlighet till annan tjänst på motsvarande kompetens- och lönenivå är utesluten; gångsvårigheterna medför svårigheter till annan anställning med lägre kognitiva men istället fysiska krav. Mot den bakgrunden sjukskrivs hon från första dagen som arbetslös. Den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI, har varit god; obligatoriska avgifter till FK har betalats in under många år. Men FK betalar ut en mycket låg sjukpenning, hennes intjänade SGI gäller inte, med argumentet att vid arbetslöshet föreligger ingen SGI.
En person som fullgjort sina plikter inom ramen för den lagstadgade obligatoriska sjukförsäkringen förlorar alltså omedelbart sin försäkring vid sjukdomsorsakad arbetslöshet. Varför gäller inte de senaste årens deklarerade inkomst som SGI? Förloppet är en direkt analogi till det absurda fiktiva utfallet av fastighetsbranden ovan.
En relativt nybliven fastighetsägare har försäkrat sin bostad till dess fulla värde och betalat premier ett par år. Ekonomin är knapp, personen har ännu inte kunnat möblera fastigheten fullt, två rum står nästan tomma. En dag slår åskan ned, fastigheten förstörs i brand. Kunden kontaktar sitt försäkringsbolag, som efter inspektion meddelar: ”Fastigheten var bara delvis utnyttjad, tomma rum, överförsäkrad i förhållande till utnyttjandet. Nu är den ruin med mycket lågt värde; vi ger inte någon ersättning alls”.
En absurd fiktion på nytt? FK agerar ibland så, ”enligt reglementet”.
En relativt ung, högutbildad frilansande stråkmusiker har varit aktiv ett antal år, försörjer sig med korttidsvikariat i symfoniorkestrar och tillfälliga konsertprojekt, har en ryckig inkomst men betalar den obligatoriska sjukförsäkringen motsvarande den deklarerade, något ojämna årsinkomsten. En överbelastningssmärta i ena armen utvecklas och hindrar yrkesutövningen. Sjukskrives, men får ingen sjukpenning alls – ”du är ju arbetslös, har ingen SGI”. Personen beskriver sin arbets- och försörjningssituation och blir av FK tillfrågad om vilka engagemang som gått om intet (omöjlig fråga: med skadan står man inte till förfogande för projekt), och om vad en enstaka spelning kan inbringa. Personen anger ”runt 3000 kr” och får till svar att sådana ersättningsnivåer för någon timmes arbete finns inte (FK saknar uppenbart insikter om vilka krav som en musikers arbetsliv medför). Trots argument och skrivelser kvarstår beslut om sjukpenning 0 kr.
Även här beskrivs fullgjorda plikter visavi den obligatorisk sjukförsäkringen, men vägrad sjukpenning med motiveringen att inbetalningar som ger SGI inte pågår. Varför gäller inte deklarerad inkomst som SGI? I musikerfallet kan man rentav tala om arbetsskada, en konsekvens av yrkesutövningen som av FK ska hanteras enligt särskilda regler.
Exemplen visar att Försäkringskassans regelsystem är felaktigt i vissa avseenden. Situationer, visserligen ovanliga men som inte bör vara ohanterliga, uppstår där försäkrade hamnar ”mellan stolarna”. Vilken FK-logik motiverar den låga respektive uteblivna sjukpenningen i de beskrivna exemplen? De citerade beskeden till försäkringstagarna är inte acceptabla som förklaring till regelsystemet.
Hur motiverar man att ersättning vid sjukdom inte motsvarar den faktiskt inbetalade premien fram till tidpunkten för den av sjukdom eller skada uppkomna arbetsoförmågan?
En sådan grundregel ter sig enkel, intuitivt självklar. Finns särskilda risker för bidragsfusk för de situationer som exemplen utgör? En revision av reglementet är mycket angelägen.