Var är alla barnmorskor? Det är barnmorskekris i Uppsala och i resten av landet. Över 2000 barnmorskor arbetar inte i vården. Tror Region Uppsala att barnmorskor attraheras av de fantastiska förmånerna som erbjuds?
För vem vill inte slippa semester, det är ändå jobbigt att planera utflykter och trångt på stranden. Man slipper också spendera tid med familj och vänner. Det är kul att jobba när alla andra är lediga, speciellt på högtider, för vem vill kolla på Kalle Anka med barnen och öppna julklappar, eller dansa runt midsommarstången. Och nyårsafton är ändå överskattat, det vet ju alla. Att ha intressen som gruppaktiviteter eller regelbundna kvällsaktiviteter är inget för oss. Vi vill inte kunna planera in en resa eller delta på en kurs. Ännu en dag planerar vi om på grund av personalbristen, bryter våra löften till barnen och ber familjen om ursäkt. Är det konstigt att vårdpersonal ligger högt i skilsmässostatistiken?
Livet är ett lotteri, så också arbetsdagen. Barnmorskor är aktiva arbetsmyror som inte behöver äta, dricka eller kissa. Vi älskar spänningen i att se om alla patienter överlever arbetspasset. Det tillhör vardagen att vara rädd för att göra fel, att ständigt känna sig otillräcklig, och att bli utskälld för ett nej till övertid.
Barnmorskor blir konstant lovade att regionen ska ta sitt ansvar för krisen, och vi har tjatat om och om igen om lösningarna. Lagstödet har funnits sedan snart 50 år tillbaka. Vi behöver att regionen ger oss semester och att vi får vara lediga när vi inte jobbar. Semesterlagen är tydlig, men arbetsgivarna vill förhandla bort vår lagstadgade rätt till 4 veckors semester. Ändå kommer det som en överraskning varje år att barnmorskor tar föräldraledigt eller arbetar deltid för att orka.
Vi behöver få betalt för jobbet vi gör och kompetensen vi har. Hur ska regionen kunna rekrytera när en nybliven barnmorska får 1000-5000 kr mer i närliggande regioner och bemanningsföretagen betalar uppåt den dubbla lönen? Vårdförbundet har gett förslag till både politiker och sjukhusledning om hur vi kan göra regionen till en attraktiv arbetsplats genom handledartjänster, att kunna vårda i mer flexibla vårdformer där det är barnmorskor som leder vården och inte minst med konkurrenskraftiga löner. Avtalen finns för lösningarna, men den snålt tilltagna lönebudgeten är trots krisen skriven i sten. Regionpolitikerna behöver förstå att barnmorskor vill vara barnmorskor – men inte i denna region.
Vi vill ha en rimlig arbetsbelastning, och tid att vårda, utveckla och driva vården framåt. Vi vill kunna kissa eller kanske till och med dricka en snabb kopp kaffe på arbetstid. Arbetstidslagen säger att vi ska ha rätt till rast efter 5 timmars arbete. På Akademiska sjukhuset får barnmorskorna äta om de hinner.
Vi minns kampanjen 2018 om att Region Uppsala skulle bli fritt från hyrpersonal. Nu håller de på att förhandla gemensamma avtal om hyrpersonal, vilket hindrar oss från arbete i ett år. Varför inte gemensamt avtala om en bra löneutveckling och betalt för kompetens? Det skulle bli både billigare och säkrare vård om vi satsade på att behålla barnmorskor, istället för att stänga dem ute.
Det här är inte bara en barnmorskefråga eller en kvinnofråga. Det är en människofråga, eftersom vi alla är födda ur en livmoder. Ska vi vårda din dotter när hon behöver göra en abort, din mamma som fått en elakartad cancer, eller din bästa vän som fick en alldeles för tidigt född son? Ni invånare kan ställa krav på politikerna som styr vår region och stå bakom de barnmorskor som sagt upp sig och lämnat Region Uppsala, för de har kämpat för dig länge nog.
Fram till valet i höst kan ni fundera på om ni vill ha tillgång till trygg och säker vård, eller kanske chansar på en vinst i vårdlotteriet.