I två debattartiklar i UNT år 2014 skrev vi om den kraftigt ökade byråkratin inom landstinget/nuvarande Region Uppsala. Siffrorna för åren 2008–2013 visade på en kraftig ökning av antalet administratörer inom regionen. Vi uppmanade till ”en reducering av ledningsfunktionerna och administrationen”. Konkret argumenterade vi för att avskaffa produktionsstyrelsen, öka effektiviteten vid ledningskontor och förvaltningsadministrationer, att ”städa trappan uppifrån” och öka tilliten till medarbetarna i vården.
Vi underströk det befängda i att idéer från processindustrin, framförallt bilindustrin, överförts till välfärdens sektorer under 2000-talet – detta som översiktligt kallas för New Public Management (NPM) och med kraftigt ökad byråkrati som följd. Ett antal vetenskapliga rapporter har kritiserat NPM och den ökande byråkratin, inte minst inom sjukvården. Samtidigt har utvecklingen kraftigt fördömts från vårdens företrädare, som ser ökade dokumentationskrav, mera rapporter, fler återrapporter, ökat antal sammanträden, och andra administrativa krav som stjäl tid från den direkta patientvården.
Vad har då hänt inom Uppsalaregionen sedan 2014?
Produktionsstyrelsen är avskaffad, men om några ytterligare insatser skett för att minska byråkratin, effektivisera ledning och öka tilliten till vårdens medarbetare är svårare att se.
Många siffror pekar åt ”fel” håll, både när det handlar om antalet administratörer och ekonomisk utveckling.
Den personalgrupp som, enligt region Uppsalas egen årsredovisning visar den snabbaste tillväxten 2014–2017 är yrkeskategorin ”handläggare” som mellan dessa år ökat med drygt 140 årsarbetare – att regionen 2017 ”övertog” ansvaret för Regionförbundet för regional utveckling förklarar enbart en liten del av ökningen.
Förutom ökningen av antalet ”handläggare” ses under motsvarande period även en ökning av antalet under rubrikerna ”Ledning” och Administratör”, om än i en måttligare takt.
År 2017 fanns totalt drygt 1 400 heltidsarbetare i Region Uppsala inom dessa grupper. För oss, verksamma kring decennieskiftet, är dessa siffror häpnadsväckande!
Personalstatistiken för 2018 väntas komma i och med årsbokslutet under våren. Vår förhoppning är givetvis att vår uppmaning att effektivisera ledningsfunktioner och administration äntligen infrias. Med en tilltagande numerär av chefer och administratörer/hand-läggare finns inga som helst förutsättningar att få med sig ”vårdfolket” på den återhållsamhet som är nödvändig för regionens ekonomi!
På samma sätt riskerar oförsiktiga byggnadsinvesteringar att urholka både allmänhetens och personalens förtroende. Bilden av Akademiska som ”byggarbetsplats” förstärks.
Som lunchgäst i Akademiskas personalmatsal häromdagen hade man svårt att tro sina öron, när det förklarades att den tänkta moderniseringen av sjukhusköket även skulle innefatta rivning av hela matsalsbyggnaden med konferensrum. Denna ska ersättas med en helt ny byggnad för 345 miljoner kronor och därmed ett ökat sparkrav på sjukhuset. Förutom arbetsmiljöproblem med ytterligare en byggnation inom sjukhusområdet, och därtill olägenheter även för patienter/anhöriga sänder detta ett tydligt budskap till omvärld inklusive vårdarbetare om hur fantastiskt mycket pengar Regionen tydligen har.
Detta märkligt nog då regionens ekonomidirektör i januari 2019 kraftigt oroas över kostnadsökningen inom Region Uppsala de senaste tre åren. Trots den kraftiga kostnadsutvecklingen ses ej någon ökad vårdkapacitet, vare sig det gäller antal vårdplatser, antal läkare eller sjuksköterskor, och väntetiderna är extremt höga. Ekonomidirektören uppmanar till skyndsam aktivitet , det vill säga utredningar, om hur Regionens ekonomi kan bringas i balans
Återigen, minska byråkratin, effektivisera ledningsfunktionerna och sänk därmed kraftigt antalet administratörer.
Akta er för onödiga och kostsamma byggen! Möjligtvis har även en del av ”handläggarna” både vårdutbildning och vårderfarenhet, som kan bättre nyttjas i sjukvårdsarbetet?
Gudmar Lundqvist, fd sjukhusdirektör
Kurt Rönnblom, fd landstingsdirektör