Region Uppsala får inte vara näst sämst på AT-platser

Ansvariga borde ha högre ambitioner, skriver representanter för Sveriges läkarförbund.

Foto från Akademiska sjukhuset. Det behövs fler AT-platser i region Uppsala, skriver debattörerna.

Foto från Akademiska sjukhuset. Det behövs fler AT-platser i region Uppsala, skriver debattörerna.

Foto: UNT/arkiv

Debatt2022-07-02 06:43
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Region Uppsala är näst sämst i Sverige på att erbjuda AT-platser för läkare. Det visar nya siffror från regeringen. Läkarförbundet kräver nu att Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping gör allt de kan för att ordna fram fler AT-tjänster som leder till läkarlegitimation. Med nya statliga öronmärkta pengar finns absolut inga ursäkter kvar – tvärtom riskerar regionen stå utan de statliga bidragen om man inte växlar upp.

Bristen på platser för läkares allmäntjänstgöring (AT) har länge varit skriande. År efter år visar våra rapporter att antalet nyexaminerade läkare är långt fler än antalet AT-platser. Samtidigt råder stor brist på specialister och yrkeserfarna läkare. Men regionerna verkar inte se det extremt tydliga sambandet mellan antalet AT-platser i dag, och antalet specialister i morgon.

Piskan har egentligen funnits länge. Regionerna är enligt lag skyldiga att erbjuda AT-tjänster i den utsträckning som det finns nyexaminerade läkare. Men delat ansvar blir som bekant ofta ingens ansvar. Eller rättare sagt: vissa tar mer ansvar än andra. Region Gotland tillhandahåller exempelvis 26,43 AT-tjänster per 100 000 invånare. Uppsala? Inte ens hälften så många. 

Med sina 12,64 tjänster per 100 000 är Region Uppsala näst sämst i landet. Endast Region Stockholm bidrar i lägre utsträckning till utbildningen av legitimerade läkare. Det hela påminner lite om ett grupparbete i högstadiet, där några få ambitiösa elever gör allt de kan för att prestera, medan andra åker snålskjuts och litar på att det går vägen ändå. Det är inte okej.  

Sedan mitten på februari finns även moroten. Regeringen presenterade då något så historiskt som öronmärkta statliga medel för fler AT-tjänster. Totalt avsätts 375 miljoner kronor, varav 372 miljoner ska fördelas mellan regionerna, beroende på hur bra de är på att utöka antalet AT-platser. Det Region Uppsala behöver göra för att få ta del av kakan, rent konkret, är att ordna fram minst tio nya AT-tjänster. Det måste gå.  

Region Uppsala har redan gjort ett hedervärt arbete att utöka antalet AT-platser de senaste åren, och nästa år kommer ytterligare platser. Men det är fortfarande inte tillräckligt för att regionen ska nå upp till rikssnittet och täcka behoven.

Emilie Orring, ordförande regionstyrelsen och Malin Sjöberg, ordförande i sjukhusstyrelsen: Visst har ni högre ambitioner för Uppsala än att vara näst sämst i Sverige? Universitetsstäderna Umeå, Linköping och Örebro lyckas alla avsevärt bättre än Uppsala med att erbjuda AT-platser efter grundutbildningen.  

Vården och vårdpersonalen har varit hårt pressad under pandemin. Men nu är det dags att återgå till normalläge. Ett normalläge där utbildning är lika självklart som att producera vård. Detta kanske kommer som en chock för vissa, men utbildningstjänster för läkare är inget hinder för att bedriva vård. Tvärtom är det en absolut förutsättning för att kunna bedriva den.  

Av Region Uppsala och sjukhusledningarna på Akademiska och Lasarettet i Enköping kräver vi följande:  
 

1. Budgetera för att bemanna även nattetid – AT-läkare går nästan inga nattjourer trots att såväl AT-läkare som kliniker med akutverksamhet önskar att AT-läkare också kan bemanna nattetid, men i nuläget har man bara budgeterat för att AT-läkarna ska jobba ordinarie kontorstid.
2. Ordna minst tio nya AT-tjänster – så kan ni dessutom få ta del av statliga medel. 
3. Lyft på varje sten och tänk utanför boxen: Det är trångt i lokalerna inom primärvården, vilket skapat en flaskhals för hur många AT-läkare som får plats. Kanske kan man tillåta att de sköter administration på distans för att frigöra utrymme?

Av regeringen och Lena Hallengren förväntar vi oss att ni nu fortsätter på det inslagna spåret: att styra svensk sjukvård via era myndigheter. Vi vill se både morot, piska och tydlig styrning. För att uppnå en jämlik svensk sjukvård över hela landet måste staten sätta upp tydliga ramar. Annars är det alltid någon region som åker snålskjuts på andras – och patienternas – bekostnad.