Debatt: Regeringens angiverilag är direkt skadlig för Sverige

Idag kommer återvändandeutredningen där regeringen får veta hur en informationsplikt skulle kunna införas i Sverige. Ett sådant förslag kan innebära att offentliganställda blir skyldiga att rapportera till polis eller andra rättsinstanser om personer som inte har rätt att vistas i Sverige.

LO, TCO och Saco med sammanlagt 3,6 miljoner medlemmar ser hur detta förslag, som vi vill kalla en angiverilag, har skapat ett enormt motstånd bland våra yrkesgrupper såsom sjuksköterskor, läkare, socialsekreterare, lärare, elevassistenter, undersköterskor, bibliotekarier med flera. 

Listan över yrken som skulle påverkas, och därmed motståndet till en sådan lag, är monumental. Därför har många röster höjts bland de yrkesgrupper som skulle påverkas av att lagen införs.

Jessica Leiding, andre vice ordförande LO, Therese Svanström, ordförande TCO och Göran Arrius, ordförande Saco.

Foto: LO/Eva Edsjö/Knut Capra Pedersen

Vi har hittills haft väldigt begränsade möjligheter att föra en dialog med både utredaren och regeringen. Trots att utredningens förslag kan få stor påverkan på arbetslivet har utredningen inte knutit till sig en referensgrupp med arbetsmarknadens parter. Det är något regeringen måste beakta när den nu kommer att behandla utredningens förslag. 

Vi utgår ifrån att regeringen kommer följa praxis och skicka utredningen på remiss så att fackföreningar och civilsamhället får tid att analysera vilka effekter lagstiftningen kommer att få. Risken är annars stor att vi får en dåligt underbyggd lagstiftning som kan göra mer skada än nytta för Sverige.

Mot denna bakgrund vill vi från de fackliga centralorganisationerna föra fram tre farhågor för svensk arbetsmarknad och för Sverige:

För det första innebär införandet av en angiverilag sannolikt nya arbetsuppgifter för offentliganställda. I många fall kan det handla om arbetsuppgifter som skiljer sig helt från kärnuppdraget för verksamheten som riskerar att ta tid från de egentliga uppgifterna. Det leder i sin tur till en ökad belastning på arbetsplatserna, försämrad arbetsmiljö och ökad stress. 

Risken är stor att personal ställs inför omöjliga situationer där yrkesetik och befintliga lagar kommer i konflikt med regeringens informationsplikt. Redan nu höjs många röster för att man är beredd att lämna sitt yrke om en angiverilag införs. I en Novusundersökning från i somras svarar en av fem offentligt anställda att de hellre skulle byta jobb än att ange papperslösa.

Risken är också stor att välfärdsyrken blir mindre attraktiva, att det blir svårare att rekrytera personal och att fler söker sig till andra yrken. Med de demografiska utmaningar som välfärden står inför vore det direkt skadligt att göra det mindre attraktivt att arbeta inom offentlig sektor.

För det andra ser vi allvarliga risker med att en sådan informationsplikt urholkar förtroendet mellan människor på individuell nivå, men också att den generellt äventyrar den höga tillit som det svenska samhället åtnjuter. En urholkad tillit kommer generera en försämrad kvalitet i välfärdstjänster för samhället i form av till exempel uteblivna vårdbehov när akuta sjukdomstillstånd ökar. 

Men det finns ett djupare värde i tillitsfrågan. Vi i Sverige har en hög grad av tillit mellan människor, gentemot statliga institutioner och myndigheter, vilket utgör en grundbult i vår demokrati. En angiverilag skulle underminera förtroendet till det allmänna och de offentliganställda, skapa misstänksamhet mellan människor och skada tilliten i samhället.

Risken är stor att de som är i behov av stöd och hjälp, inte minst barn, låter bli att söka exempelvis sjukvård eller socialtjänst om de befarar att bli angivna, skriver fackföreträdarna.

Foto: Henrik Lindstedt

För det tredje, ser vi stora risker med att informationsplikten inte bara krockar med etiken i våra yrkesgrupper utan även mot svensk lagstiftning och internationella åtaganden. Om regeringen går vidare med förslaget kommer vårt samhälle förändras på ett genomgripande sätt. En angiverilag skulle sannolikt bryta mot grundläggande mänskliga rättigheter, som barns rätt till utbildning. 

Risken är stor att de som är i behov av stöd och hjälp, barn inte minst, låter bli att söka exempelvis sjukvård eller socialtjänst om de befarar att de kan bli angivna. Även om det ingår i utredningens uppdrag att lägga fram förslag som beaktar internationella åtaganden så har vi svårt att se hur det ska gå till i praktiken. När dessa rättigheter inte längre kan tillförsäkras den utsatta gruppen trängs dessa människor längre in i skuggsamhället. Risken är att skuggsamhället växer i stället för att krympa.

Vi förväntar oss att regeringen lyssnar till uppmaningar från professionerna och den fackliga rörelsen och väljer att inte gå vidare med denna fråga. Ett införande av en angiverilag är direkt skadligt för Sverige.