Sverige måste framåt. Vardagen måste rulla igen. Vi får aldrig finna oss i att det ser ut som det gör just nu i Sverige. Att människor står och trampar ännu en morgon på en perrong, i väntan på ett tåg som aldrig kommer. Att man studsar fram på väg till jobbet eller förskolan, för att potthålen förvandlat vägarna till en schweizerost. Att äldre och barnfamiljer tvingas övernatta i baksätet på bilen, när våra Europavägar står stilla på grund av snökaos och bristande myndighetsansvar. Signalfel, växelstrul och förseningar kan inte vara de vanligaste orden en pendlare hör på väg till eller från jobbet, eller skolan. Väg- och tågkaosen måste få ett slut.
Att underhåll och investeringar är eftersatta är tydligt också här i Uppsala län. Stockholms Handelskammare presenterade häromdagen siffror över den samhällsekonomiska förlusten på grund av förseningar mellan Uppsala och Stockholm. 374 miljoner kronor om året kostar er väntan. Ser vi till behoven kring sådant som utslitna växlar och dåliga spår ligger järnvägens underhållsskuld på närmare 90 miljarder kronor. Och de medel som regeringen hittills lovat räcker, enligt Trafikverket, endast till att täcka hälften av järnvägens underhållsbehov. I Stockholmsregionen är läget så illa att Trafikverket inte ens åtgärdar gamla och slitna spårväxlar, eller tycker sig kunna investera i modernare underhållsutrustning.
Transportföretagens statistik visar att 34 procent av de statliga vägarna är i mycket dåligt skick. I region öst var, 2022, 27 procent av vägarna i mycket dåligt skick. Det var också regionen där utvecklingen gått snabbast åt fel håll mellan 2020 – 2022. Underhållsskulden för landets vägar ligger idag på 35 miljarder kronor.
Många siffror, men ni ser verkligheten bakom dessa siffror varje dag. Ni ser och känner potthålen när ni hämtar eller lämnar, kör till jobbet eller tvingas lämna in bilen på verkstaden. Ni vet känslan av att återigen behöva meddela kollegerna att man blir sen, för att tåget aldrig kommer. Men ni vet också känslan av att vänta på att satsningar som utlovats, som det pratats om länge, verkligen ska bli av.
Tyvärr får ni fortsätta vänta. För Tidöregeringen tycks inte ha något intresse av att förbättra infrastrukturen, vare sig här i Uppsala län, eller i Sverige som land. De har fortfarande inte klarat av att sätta ner foten kring fyrspåret mellan Uppsala och Stockholm. Fortfarande inte fått spaden i marken. Man har fortfarande inget svar på hur man ska förbättra och förnya vägar och järnvägar i länet. Man står svarslös inför ännu en akut fråga.
För oss i Centerpartiet är det självklart att politiken måste agera, nu. Vi presenterade så sent som i veckan 500 miljoner kronor som ska gå till akut och eftersatt underhållsarbete. Det skulle räcka till att byta ut minst 100 spårväxlar i närtid. Däribland växlar mellan Uppsala och Stockholm, som inte sällan är orsaken till förseningar. Vi satsar 50 miljoner kronor på kommunala räddningstjänster och Trafikverket för att stärka beredskapen vid extrema väderhändelser längs vägar och järnvägar.
Det är självklart att vi ska ha fyrspår mellan Uppsala och Stockholm. Börja bygga nu.
Men vi vet också att det krävs mycket mer för verklig förändring. Vi vill se ett Sverigelyft, där vi miljardsatsar på underhåll av våra vägar och järnvägar. Där vi återupptar arbetet med stambanorna. Där vi bygger mot framtiden. Vi vill satsa minst 15 miljarder mer på infrastruktur varje år fram till 2035, genom att göra om överskottsmålet till ett balansmål. Då kan vi, på ett klokt och hållbart sätt, låna pengar till att förstärka infrastrukturen, bygga både för vår vardag och för nästa generation. Investera grönt och smart i det som är en förutsättning för jobben, företagen, friheten och för att få ditt och mitt livspussel att gå ihop.
Uppsala län kan inte längre stå stilla. Det är dags för regeringen att växla upp arbetet och visa att man tar länets infrastruktur på allvar. Det är dags att miljardsatsa på det som får vardagen att rulla igen.