De senaste månaderna har Israel utfört flera räder på Västbanken. Våldet är det högsta sedan den andra intifadan. Ockupationen av Palestina och den diskriminering av palestinier som råder är grundorsaken till våldsamheterna som föder extremerna på båda sidorna av konflikten. Det är civila i Palestina och Israel som betalar priset med sina liv för ett cyniskt maktspel. Regeringen måste markera hårdare mot Israel, nu.
Israels bosättningspolitik, inklusive vräkningar av palestinska familjer, strider mot internationell humanitär rätt, underminerar tvåstatslösningen och bidrar till förhöjd konfliktnivå. Både israeler och palestinier har rätt till frihet, utveckling och trygghet inom säkra och erkända gränser, och samtalet om vägen dit behöver bidra till en fredlig lösning.
Miljöpartiet stöttar Palestinas rätt att existera och tvåstatslösningen enligt 1967 års gränser. Israel måste respektera internationell rätt och på allvar försöka hitta vägar framåt för en tvåstatslösning, i stället för att fortsätta expandera sina bosättningar på palestinsk mark.
Att Israels tvångsförflyttningar av palestinier, konfiskeringar av palestinsk mark, utomrättsligt dödande och ojämlikhet inom rättssystemet utgör apartheid, är en helt rimlig tolkning av skrivningarna i Romstadgan och Apartheidkonventionen enligt Amnesty, och Miljöpartiet ställer sig bakom denna bedömning. Ockupationen måste upphöra. Sverige måste vara drivande inom EU och FN för att stärka arbetet för en fredsprocess som leder till en tvåstatslösning.
Vi vill att Sverige driver följande punkter, och lämnade nyligen in en motion till riksdagen med följande förslag:
- Ett starkt svenskt bistånd till Palestina, med ökar fokus på pressfrihet och journalisters säkerhet, och fortsatt stöd till att stärka civilsamhället och bygga upp kompetens och kraft för att driva frågor om mänskliga rättigheter och demokrati.
- Regeringen måste markera hårdare mot Israel. Vi vill se sanktioner mot Israel, som borde ha varit på plats sedan länge. Det är ett allvarligt misstag att bygga den mellanstatliga relationen till Israel på de interna politiska krafter som inte erkänner folkrätten. Mellanstatlig och mellanfolklig vänskap betyder inte ett automatiskt stöd till sittande regerings politiska agenda. Att bryta mot internationell rätt bör medföra en konsekvens.
- Utveckla en konstruktiv dialog med PA där demokratiska val är en central fråga. Palestinierna i de ockuperade områdena lever under israeliska militärlagar men pressas också av beslut fattade av palestinska myndigheter.
- Miljörättvisa och rätten till vatten borde vara en central del av fredsförhandlingar och en förutsättning för en rättvis fred. Ockupationen i sig gestaltas i enorma miljöorättvisor vad gäller både vem som drabbas av miljöförstöring och vilka som har tillgång till naturmiljöer. Det är i princip omöjligt att bygga upp ett motståndskraftigt samhälle under ockupation. Det kräver både resurser och planering.
- Se över handelsförbindelserna mellan EU och Israel. EU och dess medlemsstater måste hålla fast vid krav på respekt för mänskliga rättigheter både när det gäller handelsvillkor med Israel och med de palestinska myndigheterna.
- EU-domstolen slog 2019 fast att EU:s medlemsländer måste skilja på produkter från ockuperade områden och produkter från Israel. Sverige och EU bör ta ytterligare steg för att inte ge stöd till bosättningar som undergräver tvåstatslösningen genom att förbjuda all import av varor från ockuperad mark. Att införa åtgärder mot stöd till illegala bosättningar är inte att tillämpa sanktioner mot Israel.
Det yttersta ansvaret för att avsluta konflikten fredligt vilar på Israel som ockupant och militärt överlägsen part. En mer aktiv och realistisk europeisk strategi skulle fortfarande kunna göra skillnad. Sverige och resten av det internationella samfundet har ett ansvar för att sätta press på Israel och inte blunda för den israeliska bosättningspolitiken.