Polisen misstänker att en organiserad stöldliga ligger bakom ett stort antal villainbrott i Uppsala län. I september skedde exempelvis ett tiotal inbrott mellan Bålsta och Gimo. Inbrotten liknar varandra och har skett tätt inpå varandra tidsmässigt.
Polisen har i sociala medier uppmanat allmänheten att hålla uppsikt på vilka som rör sig i området. Husägarna uppmanas att sätta timers på lampor och be grannen tömma brevlådan eller parkera bilen hos husägaren när denne åker bort.
Självklart ska man som husägare vara uppmärksam på vilka som rör sig i området och se om sitt hus för att minska inbrottsrisken, men det krävs politiska lösningar också.
De internationella stöldligorna är ett samhällsproblem. De ligger bakom minst hälften av alla bostadsinbrott, men ägnar sig åt andra stölder också. På senare tid har båtmotorer varit heta.
Vi måste se till att stöldgods inte förs ut ur landet. I dag får tullaren inte stoppa en bil med misstänkt stöldgods. Om polisen inte kommer kan tullaren bara titta på när bilen åker upp på färjan. Det är provocerande, både för tullaren och för den som blivit bestulen.
Här krävs lagändring. Tullen måste få befogenhet att stoppa bilen, ta stöldgodset i beslag och hålla kvar tjuvarna. Dessutom behöver tullen få mer resurser för att klara uppdraget.
Det finns ett brett stöd i riksdagen för att ge tullen ökad befogenhet, men finansministern som ansvarar för tullen vill vänta och se om ligorna kan stoppas genom samverkan i stället. I dag har tullen, polisen och kustbevakningen i uppdrag att samverka mot ligorna. Uppdraget ska utvärderas i februari 2020. Till dess är det tydligen vänta och se som gäller.
Men det ena borde inte behöva utesluta det andra. Låt gärna myndigheterna samverka, men ge tullen laglig rätt att stoppa utflödet av stöldgods. Vi behöver också skärpa straffen, för enligt polisen är just låga straff ett viktigt incitament för ligorna att fortsätta sin verksamhet.
Det borde kunna gå fort. En utredare har föreslagit ett nytt brott, inbrottsstöld, med skärpt minimistraff från nuvarande sex till nio månaders fängelse. Tanken är att den integritetskränkning som ett inbrott är för brottsoffret ska väga tyngre i straffmätningen.
Det är bra, men minimistraffet bör vara ett års fängelse. Det har betydelse vilket alternativ man väljer. Ska man skärpa straff ska man höja den undre gränsen i straffskalan.
Om man sätter den undre gränsen till ett år förutsätts det bli fängelse och inte ett lindrigare straff. Det är en viktig signal till brottsoffret om att lagstiftaren tar integritetskränkningen på största allvar. Men också en tydlig signal till inbrottstjuven, och inte minst de internationella stöldligorna, att man riskerar fängelse om man begår bostadsinbrott.
Då kan polisen utnyttja överskottsinformation från hemlig avlyssning, övervakning eller kameraövervakning för att inleda en förundersökning eller motsvarande utredning om inbrottsstölden.
Det kan hjälpa polisen att identifiera personer som underlättar ligornas brottsliga verksamhet och hitta platser där stöldgods göms. Dessutom ger ett års straffminimum ökade möjligheter att utvisa utländska medborgare som begår brott, vilket både regeringen och oppositionen säger att de vill göra.
Det finns en risk att finansdepartementet bromsar. Om fler döms till fängelse behövs fler fängelseplatser. Det kräver ytterligare medel till kriminalvården enligt utredaren.
Risken finns att regeringen kompromissar av kostnadsskäl, särskilt med tanke på att oppositionen länge har drivit på regeringen att skärpa straffet för bostadsinbrott till minst ett år.
Ska vi få stopp på stöldligorna och annan brottslighet räcker det inte med fler poliser. Det kräver satsningar i hela rättskedjan inklusive fler fängelseplatser. Och ytterligare befogenheter till tullen. Då får vi inte låta finansdepartementet sätta käppar i hjulet.