I januari 2019 valdes Stefan Löfven till statsminister. Han fick stöd av endast en tredjedel av riksdagens 345 ledamöter. Det som trots detta möjliggjorde nuvarande regering var Januariavtalet som slöts mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna.
Med detta svaga parlamentariska stöd måste man utgå från att det är extra viktigt att uppfylla svenska folkets förväntningar och att leverera på sina egna vallöften.
Tyvärr kan vi nu se att S-regeringen misslyckats ro i land en rad frågor som hör ihop med det som man som invånare i vårt land ser som grundläggande: välfärd, trygghet och ett fungerande näringsliv.
Redan vid regeringsförklaringen 2014 så lovade Stefan Löfven och Socialdemokraterna att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Det budskap som målades upp under valrörelsen var att Alliansen hade misslyckats, och att Socialdemokraterna skulle lösa situationen.
När år 2020 närmade sig så talade man alltmer sällan om målet. Faktum är att bara fyra länder hade högre arbetslöshet än Sverige i början av 2020, medan 17 länder hade sämre siffror än Sverige, när Löfven övertog makten (enligt Eurostat).
Kristdemokraterna har länge lyft förslag som bidrar till att få fler i arbete – men det krävs att regeringen vill lyssna för att det ska bli verkstad. Vi vill sänka trösklarna genom inträdesjobb, storsatsa på yrkesvux och dubbla jobbskatteavdraget för personer som kommer från långvarig arbetslöshet eller sjukskrivning. Men också underlätta för företagen genom att minska regelkrångel och administration.
Under pandemin har många företag slagits ut. Därför har vi upprepat bett Löfven och hans kollegor i politiken att fortsätta betala ut det stöd man tidigare lovat näringslivet och att inte minska på takten. Tyvärr har dessa bidrag inte omfattat alla, till exempel har inte familjeägda företag eller vård- och omsorgsföretag som arbetar åt offentlig sektor fått pengar och stödet till nystartade firmor har varit begränsat. Ständiga förändringar i regelverket gör nu att tusentals riskerar att förlora sina jobb då detta krånglat till utbetalningarna.
För att våra företag ska kunna rulla och omställningen mot fossilfri industri och kollektivtrafik ska vara möjlig – så måste vi få ordning på elförsörjningen. Men i stället för att bädda för en hållbar situation, så har regeringen gjort tvärtom. Under sitt första år vid makten fattade Löfven olika beslut som innebar att fyra reaktorer lades ned och resultatet ser vi nu.
Under kalla vinterdagar stiger elpriset i taket och delar av den tunga och elintensiva industrin som byggt Sverige tvingas dra i nödbromsen. Elintensiva företag har fått tacka nej till etablering på vissa orter i Sverige.
Pandemin har satt bristerna i äldreomsorgen i blixtbelysning och visat på att den svenska krishanteringen inte hållit måttet. Det har varit tydligt att vårt land i många fall agerat för långsamt. Testkapaciteten kom igång alldeles för sent, policyn kring smittspårning och isolering av smittade skedde inte i tillräcklig omfattning. Och det saknades tydliga riktlinjer för skyddsutrustning för personal i omsorgen.
Men när Coronakommissionen tog upp regeringens bristande krishantering i januari så kunde varken statsministern eller socialministern Lena Hallengren ta till sig av kritiken. Ansvaret lades återigen på kommunerna och regionerna.
Regeringen Löfven har haft många möjligheter att ta tag i situationen inom äldrevården. En färdig utredning från 2014 som KD var med och beställde lades i stället i ett bergrum – där nämndes just de brister som nu blivit smärtsamt tydliga.
Kristdemokraterna ger sig inte utan vill införa en äldreboendegaranti för alla över 85 år, öka andelen sjuksköterskor inom äldreomsorgen och stärka läkarkompetensen på boendena.
Inget gott liv är dock möjligt utan trygghet. Inom Kristdemokraterna väntar vi fortfarande på det tunga artilleri som regeringen lovade skulle komma 2017 när man slog fast att ”vi ska knäcka gängen”. Under de senaste fyra åren har den grova gängbrottsligheten i stället skenat och antalet skjutningar och sprängningar saknar motstycke i Västeuropa.
Att stöldgods för flera miljarder förs ut ur landet varje år är också ett gissel Kristdemokraterna under lång tid har jobbat för att förändra. Tullen måste få ökad befogenhet till kontroll av utförsel men regeringen har dragit ärendet i långbänk. Den lukrativa kriminaliteten kan därmed fortsätta.
Efter sex år vid makten hade vi förväntat oss mer av Löfven och hans stödpartier.