Vi måste vara rädda om våra personuppgifter på nätet. 

Härom veckan väcktes åtal för mordet på gängledaren Ismail Abdos mamma i början av september. Hon skjöts ihjäl på sin balkong och återigen påminns vi om hur lätt det är att hitta hem till andra i Sverige. Och hur illa det kan gå. 

Det är bara att plocka upp mobilen och googla. På Ratsit, MrKoll och andra söktjänster ligger våra adressuppgifter helt öppet. Det var så de unga förövarna hittade hem till sina brottsoffer i höstas.

Mordet på gängledarens mamma ledde till en våg av skjutningar och sprängningar. Inför åtalet varnade åklagare och polis för att det kan bli en ny brottsvåg när förundersökningen blir offentlig. För då kan de kriminella nätverken kartlägga möjliga offer för hämndaktioner. Det är något som, enligt justitieminister Gunnar Strömmer, blir allt vanligare.

De misstänkta sitter häktade och inlåsta, medan deras anhöriga riskerar att utsättas för hämndaktioner. Nu måste polisen hålla koll på ett antal adresser. Frågan är hur länge det behövs. Det är såklart skrämmande för de som kan bli måltavlor. Samtidigt riskerar återigen människor som inte har någon koppling till gängkonflikten att drabbas. Det skapar också otrygghet. För vi minns vad som hände i höstas. Och det har skett flera sprängningar i närtid.

Gängkriminaliteten uppmärksammas även i andra länder. Under förra helgen skrev den brittiska tidningen The Guardian en lång och inte särskilt smickrande artikel om hur den svenska öppenheten kring adressuppgifter möjliggör sprängningar och hur en ung tjej i Uppsala dödades medan hon log i sin säng och sov. Den typen av rapportering gynnar inte Sverigebilden.

Men framför allt påminner åtalet mot de som mördade Ismail Abdos mamma än en gång om att vi måste ändra vår lagstiftning och täppa det kryphål som finns i grundlagen och som tillåter söktjänsterna att publicera våra personuppgifter på nätet.

Det räcker med att de utser en ansvarig utgivare och skaffar sig ett utgivningsbevis. Den enda begränsning som finns är att söktjänsterna inte får lägga ut känsliga uppgifter, som politisk åsikt, sexuell läggning och religiös inriktning och så. Men i övrigt är det fritt fram.

På söktjänsterna finns adressuppgifter, men också hur många som bor i hushållet, hur gamla de är, vad bostaden är värd och vad de har för bil. Bland annat. 

De är en guldgruva för en inbrottstjuv eller en rånare som vill hitta hem till en äldre husägare som bor ensam och utsätta honom eller henne för ett inbrott eller ett rån hemma. Och för kallhamrade bankbedragare som lurar av äldre sina tillgångar.

Det handlar inte bara om ”telefonkatalogen på nätet”. När telefonkatalogen fortfarande skickades hem till alla kunde man välja om man ville stå med i den med namn och adress. Ville man inte det skaffade man hemligt telefonnummer. Det var enkelt, men så fungerar det inte i dag. Det finns inget enkelt sätt att nixa sig från de här sajterna.

Lagändringen som tillåter detta gjordes 2003 när grundlagen anpassades till internet. Men KU, som bereder grundlagsändringar innan riksdagen fattar beslut, varnade redan då för att lagändringen skulle kunna leda till rena personregister på nätet. Och det är exakt så det har blivit.

Nu har det gått tjugo år sedan grundlagen ändrades. Sverige är ett annat land i dag med en helt annan brottslighet. Vi måste anpassa vår grundlag till den tid vi lever i – och har framför oss. 

Därför måste grundlagen ändras.