Rasismen i mediebevakningen efter Örebroskjutningen

Om massmördaren haft utländsk bakgrund hade rapporteringen sett annorlunda ut, skriver Shamm Shamayi Salih.

Frågorna efter masskjutningen söker svar om den enskilde svenske gärningsmannen, skriver Shamm Shamayi Salih.

Frågorna efter masskjutningen söker svar om den enskilde svenske gärningsmannen, skriver Shamm Shamayi Salih.

Foto: Hans Olav Torgersen/TT

Debatt2025-02-07 10:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 5 februari 2025 chockades Sverige av en tragisk skjutning i Örebro. Mitt i denna sorg framträder en oroande verklighet: rasismens närvaro i vår media och samhällsdebatt. När gärningspersonen har svenskt ursprung framhäver medierna berättelser präglade av empati och förståelse, med “psykisk ohälsa” som förklaring. Men är gärningsmannen i stället av utländsk bakgrund? Då stämplas han omedelbart som terrorist, och hans handlingar blir representativa för en hel kultur av våld och kriminalitet. Vad ligger bakom denna snedvridna verklighet? 

Det handlar om mer än bara nyhetsrapportering; det blottlägger en djupt rotad strukturell rasism som utkristalliserar sig i vårt samhälle. Varför, när en vit man begår ett brott, betraktas han som en individ med personliga problem? Och varför dras vi i stället till att skuldbelägga en hel grupp utifrån några få individuella handlingar när det handlar om någon med annan etnicitet? Detta handlar inte bara om fördomar – det är en systematisk nedvärdering av våra medmänniskors värde.

Svenska medier besitter kraften att forma berättelser och därmed påverka våra uppfattningar. Vad sker när medierna ständigt betonar en gärningspersons etniska bakgrund? För ofta leder det till att vi ser “den andre” som en hotfull fiende snarare än som en människa. Detta förstärker inte bara rasistiska generaliseringar utan cementerar också hat och rädsla i vårt samhälle. Det är skamligt.

Är vi verkligen blinda för de underliggande orsakerna till våld och brott? Ingen föds till brottsling. Vi måste ställa oss själva dessa frågor och utmana våra fördomar: Varför är det så lätt att brännmärka en invandrare, men så svårt att förstå den svenska mannen som mer än en gärning?

Sverige, vi har en brådskande uppgift framför oss. Vi måste erkänna dessa skillnader och agera. Ingen kultur är problemfri, och att betrakta en handling i isolering är att blunda för den komplexa verklighet vi lever i. Vi behöver omfamna en medvetenhet som alltid sätter mänskligheten i första rummet. 

Det är dags att revolutionera vårt sätt att diskutera sådana händelser. Låt empati, förståelse och nyansering bli ledord i våra samtal. Tiden är mogen för en gemensam insats där vi oförtrutet ifrågasätter normer och berättelser som leder till fördomar, hat och splittring. Låt oss skapa en debatt som verkligen gör skillnad – där vi ser varandra som de individer vi är, bortom färg och bakgrund. 

Tillsammans har vi kraften att bekämpa oförståndet.

Vi kan gemensamt kräva en rättvisare media och ett mer empatiskt samhälle. Tänk på en framtid där vi bygger broar i stället för murar. Tillsammans kan vi stå upp och säga: Vi accepterar inte rasismens plats i våra medier. Är du med oss? Låt oss forma en historia som vår nästa generation kan vara stolta över.