Socialdemokraterna Matilda Ernkrans och Marlene Burwick (UNT 24/5) påstår att regeringen gjort stora satsningar på forskningen och framhäver hur man värnar den fria forskningen. Vad de däremot inte nämner är att en stor del av anslagen gått till mindre lärosäten som inte nämnvärt utmärkt sig för excellent forskning. Detta rimmar illa med regeringens högstämda tal om ”Sverige som ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en framstående kunskapsnation”.
Anmärkningsvärt är även att Ernkrans och Burwick påtalar att ”fritt söka och sprida kunskap är en viktig del av en demokrati” för att i nästa mening kritisera att ”högerpopulistiska krafter attackerar forskningen om jämställdhet och klimat”. Sverigedemokraterna anser att en viktig del i en demokrati är att alla forskningsfält kan diskuteras och att vi inte skapar heliga kor där vissa teorier inte ens får diskuteras. Det är inte i enlighet med vare sig akademisk frihet eller den grundlagsfästa yttrandefriheten. Det är inte heller så att forskningen inom de ämnen artikelförfattarna nämner är samstämmig.
Skribenterna anklagar Sverigedemokraterna för att ”öppet kritisera hela forskningsfält” samt för ”att vilja styra forskningen med hårdare krav”. Vi har flertalet gånger påtalat att särskilt ett forskningsfält, nämligen genusforskningen, inte alltid lever upp till högskolelagens krav på att forskningen skall vila på vetenskaplig grund. Varför ska ett forskningsfält ha lägre krav på vetenskaplighet än alla andra? Varför ska inte genusforskning diskuteras kritiskt, precis som alla andra forskningsfält? Som exempel kan nämnas seminariet på Mittuniversitet där Kajsa Ekis Ekmans nya bok skulle diskuteras, men ställdes in med motiveringen att studenter skulle kunna känna sig kränkta. Kan vi tänka oss att ett seminarium om broars hållfasthet ställs in med samma motivering?
Det är något svårt att undgå känslan av att regeringen vill ha akademisk frihet och fri forskning endast så länge som denna är i enlighet med socialdemokratins världsbild och inte kommer med obehagliga resultat och åsikter. Akademisk frihet är enligt oss Sverigedemokrater däremot något helt annat. Det är när forskare kan komma fram till resultat och uppfattningar som kan få oss alla att ställa etablerade uppfattningar på ända. Dit har regeringen uppenbarligen ännu inte kommit.