Den internationella brottsmålsdomstolen måste så större muskler skriver Jens Petersson.
Sverige har nu för första gången deltagit i ett Nato-toppmöte som medlemsstat. Det får mig att fundera på en av de frågor där alliansens medlemmar inte drar i samma riktning. Det gäller den Internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC). I dag står både USA och Turkiet helt utanför domstolens regelverk och endast 19 av de 32 medlemmarna är positiva till att ge ICC jurisdiktion över det som kallas aggressionsbrott. Sverige bör kräva en bättre hållning av våra allierade Natoländer.
Genom ICC har vi fått ett permanent verktyg för att kunna ställa de som begår krigsbrott till svars. Den FN-kopplade domstolen är central för att förhindra den kultur av straffrihet som funnits i konflikter genom åren.
Domstolen har bland annat jurisdiktion över medborgare i de 124 stater som står bakom den och över brott som begås i dessa stater. Jurisdiktionen gäller för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.
De senaste åren har domstolen varit mycket omtalad och mer verksam än någonsin. Den har utfärdat arresteringsorder mot sex ryska medborgare – med Putin i spetsen – för brott begångna i Ukraina. Domstolen väntas göra detsamma mot ledare för terrororganisationen Hamas och personer i Israels politiska ledning. Parallellt har domstolen också skipat rättvisa mot förövare från Mali och andra konflikthärdar.
ICC behöver dock ett stort ekonomiskt och politiskt stöd. Domstolen har utsatts för hot och attacker. Det är viktigt att staterna bakom domstolen markerar hårt mot varje sådant tilltag. Det är också viktigt att staterna hörsammar domstolens önskan om rejält ökad budget.
ICC:s regelverk är heller inte perfekt. Domstolen fick från start domsrätt över krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten. En fjärde brottskategori, aggressionsbrott, var tänkt att finnas med från början, men staterna kunde inte enas om det. Aggressionsbrott begår den som startar ett krig, som Ryssland gjorde mot Ukraina år 2022. Men eftersom även USA stundtals kan anklagas för att starta folkrättsvidriga krig, ibland uppbackade av allierade i Europa, har det funnits ett motstånd att ge domstolen sådan domsrätt.
Det närmsta en lösning diplomaterna hittills kommit är det så kallade Kampalatillägget som antogs 2010. Genom det gavs ICC jurisdiktion över vissa aggressionsbrott. Endast de statsledare som står bakom ICC och som dessutom accepterat Kampalatillägget ska nämligen kunna ställas till svars för brottet. Eftersom Ryssland inte är med i ICC och inte heller skulle accepterat tillägget, kan Putin därför inte ställas inför rätta i ICC för att ha startat kriget mot Ukraina. Det är synd och skam, men vi ska samtidigt komma ihåg att regelverket i ICC möjliggör att hålla Putin ansvarig för de andra sorternas krigsbrott.
Det är samtidigt lite dråpligt att när vi nu klivit in i Nato, med Putins aggressionsbrott som främsta anledning, befinner oss i en allians där många stater tvekar att ge ICC jurisdiktion över just brottet att starta krig. För det är nämligen hittills bara 19 av Natos nu 32 medlemsstater som skrivit under Kampalatillägget och som ger ICC domsrätt över aggressionsbrott. Svenska beslutsfattare bör lyfta detta till diskussion inom Natos medlemskrets. Detta såväl bilateralt som inför och under olika möten inom Nato och i Natos parlamentariska församling.
Utöver att verka för full uppslutning bakom Kampalatillägget bör Sverige också spänna bågen hårdare. Tyskland arbetar aktivt för att göra ICC:s regelverk mot aggressionsbrott ännu starkare, så att de som startar krig à la Putin ska veta att en domstol väntar på dem oavsett om deras egen stat är ansluten till ICC eller inte. Det är hoppingivande och ett initiativ som Sverige fullt och offentligt bör stödja.
Den internationella straffrättsdagen firas den 17 juli världen över. Det är årsdagen för antagandet av Romstadgan som 1998 lade grunden för inrättandet av ICC. Låt oss fira den genom att Sverige ger ICC ett än starkare politiskt och ekonomiskt stöd.