Slutreplik
Det är en fundamental skillnad mellan att förstå den världsbild som ligger bakom Rysslands agerande, och att acceptera och sprida den.
Att se till alla bakomliggande historiska och politiska orsaker till att ryska aggressioner trappas upp är givetvis avgörande för att bemöta dem. Den eskalering Knut Lindelöf nämner i sin replik på min debattartikel drivs helt och enbart på från ett håll – av en despot i Kreml som oroas över hemmaopinionen, dagdrömmer om forna imperium och skyller sina inrikespolitiska misslyckanden på yttre krafter.
Centralt för Putin-regeringens syn på Europa är att allt annat än att underkasta sig Moskva är att låta sig influeras av externa krafter. Putins hot mot grannländerna ska också ses i skuggan av ett allt hårdare förtryck mot Rysslands egna medborgare och det ryska civilsamhället. Men inte heller det tycks bekymra Lindelöf.
Den här konflikten handlar inte om väst mot öst, Ryssland mot Ukraina, eller ukrainsktalande mot rysktalande. Ytterst handlar frågan om demokrati mot diktatur. Det enda Ukraina hotar är den makt Putins regim och hans tillhörande elit besitter. Ukrainas befolkning har valt den europeiska vägen. De har modigt visat att förändring är möjlig, och har således blivit en referenspunkt för att ett annat Ryssland är inom räckhåll. När vi förstår Ryssland blir det än tydligare att Putins agerande inte kan ursäktas.