Det är förvånande att Vårdstyrelsens företrädare Malena Ranch och Håkan Collin väljer att kalla den förändrade viljeinriktningen kring psykisk ohälsa för en satsning på att ”stärka arbetet för psykisk hälsa” i sin debattartikel i UNT den 13 juni. Detta med tanke på det drastiska beslut man tagit om att minska möjligheten till vårdval privat psykoterapi hos kvalificerade psykoterapeuter med upp till 75%. Psykoterapeuter som genom remisser från vårdcentraler och psykiatri i dag behandlar ca 700 patienter om året och genom det avlastar både psykiatrin och primärvården.
Vi delar Malenas och Håkans oro för den ökande psykiska ohälsan och ser det också som en god idé att öka de psykologiska/psykoterapeutiska resurserna på vårdcentralerna, men det kommer inte att motsvara det bortfall av psykoterapi som förändringarna i vårdvalet medför.
Beslutet att ta bort vårdcentralernas remissrätt till kvalificerad psykoterapi och sända alla som vårdcentralen ej kan hjälpa till psykiatrin uppfattar vi inte som ett sätt att stärka arbetet för psykisk ohälsa. Vi har svårt att se hur det skulle kunna bidra till en mer jämlik vård utan det blir snarare något som försvåra, krångla till och starkt reducera möjligheten till psykoterapi.
I viljeinriktningen sägs att de förändringar som nu genomförs ska minska medikalisering/ psykiatrisering. Hur kan ni som beslutsfattare på allvar tro att remittering av en helt ny grupp patienter till psykiatrin, ska minska risken för medikalisering /psykiatrisering?
Detta sker i en tid då vi vet att Sverige, enligt OECD, hör till de länder i världen med högst konsumtion av antidepressiva läkemedel, motsvarande 11,5 % av befolkningen år 2013. En fördubbling på10 år. Det är 60% mer än i Tyskland och 40% mer än i Norge, enligt samma källa. Mellan åren 2006-2011 ökade medicinering av antidepressivmedicin för 15-19 åringar med 70% i Sverige.
Landstinget Uppsala län har under 5 år haft ett psykoterapiavtal inom ramen för LOV som genom sin utformning legat i framkant forskningsmässigt, både i Sverige och internationellt. En modell som:
- liknar väl beprövade och utvärderade modeller i Tyskland och Finland m fl länder
- erbjuder kvalificerad psykoterapi av välutbildad behandlare till en låg kostnad
- i Uppsala län varit efterfrågad av både patienter och vårdcentraler
- ger billig vård, en kontinuitet som ofta saknats i vården i och en modell där patientens val står i centrum
Det har inte funnits någon kritik mot den som handlat om att modell inte blivit använd/utnyttjad av patienter. Den kritik som framkommit har istället handlat om att det inte funnits tillräcklig tillgång till psykoterapi utifrån det efterfrågade behovet, då efterfrågan hela tiden ökat.
Det är mot bakgrund av det för oss obegripligt att man drastiskt skär ner på en fungerande, väl beprövade behandlingsmodell.
Eva-Mari Eneroth-Säll
Beteendevetare/ fil kand, leg psykoterapeut,handledare
Anders Carlberg
Leg psykolog, leg psykoterapeut, specialist klinisk psykologi
handledare, psykoanalytiker
Barbro Johansson
Leg sjukgymnast, leg psykoterapeut