REPLIK
Thomas Ekström framhåller (UNT 2/1) den privata sjukvårdsmodellen som överlägsen den offentliga modellen: ”Privatsjukvården med sina ekonomiska drivkrafter, entreprenörsandan, innovationer och korta beslutsvägar, bör naturligtvis agera motor i utvecklingen mot framtidens sjukvård”. Det tycks som om Ekström helt missat att pendeln i stora delar av västvärlden numera svänger bort från – inte mot – ytterligare privatiseringar av välfärden, inklusive den allmänna sjukvården.
Den blåögda optimism som initialt präglade privatiseringstrenden inom svensk skola och sjukvård visar nu sig nu i form av alltmer ojämlika villkor för medborgarna och dränering av skattemedel till vinstdrivna bolag. I Kanada, i delar av Storbritannien och bland Demokrater i USA har man redan insett detta och kämpar för att vända skutan.
Ekström problematiserar regionerna som varande för många och för små, jämför sjukvården med en privat bilverkstad och hävdar att konkurrens mellan privata vårdgivare driver fram innovationer (knappast medicinska innovationer, men kanske uppfinningsrikedom rörande förmågan att plocka russinen ur kakan, utnyttja annonsering och lobbyism för att vinna konkurrensfördelar gentemot offentlig vård samt locka över personal via innovativa anställningsvillkor).
Innovationer avseende medicinskt kunnande gynnas däremot enligt mitt förmenande av ett nära samarbete mellan universitet, offentligt driven sjukvård, läkemedelsindustri och olika ideella forskningsfonder, gärna tillsammans med privata aktörer inom sjukvården, men inte i form av stora koncerner vars primära syfte är att skapa vinster för ägare som kan befinna sig långt utanför Sveriges gränser.
Ekström kritisera också den svenska covid-19-sjukvården för tröghet i införandet av nya medicinska rutiner. Men begreppet evidensbaserad medicin får väl inte förbises? Måste inte privata vårdgivare också ta hänsyn till detta? Faktum är att flera av de terapihugskott som lanserades i våras i senare kontrollerade studier har visat sig både verkningslösa och förenade med risk för allvarliga biverkningar.
Visst ska privata alternativ finnas inom sjukvården, men att låta privata intressen ta över en dominerande del av Sveriges sjukvård och storsjukhus är förenat med en risk för ödesdigra konsekvenser framledes som blir mycket svåra att rätta till i efterhand.