Föreningen Heimdals före detta ordförande Jacob Rosén.
Könstillhörighetslagen är uppe för debatt, igen. Vice statsminister Ebba Busch har meddelat att hon vill riva upp den nya lagen innan den träder i kraft. Utspelet är välkommet, där väsentliga risker med lagstiftningen pekas ut.
Mer än ett år har passerat sedan den beryktade lagen antogs av Sveriges riksdag. Genom ett utskottsinitiativ lyckades Moderaterna och Liberalerna få med sig oppositionen, samtidigt som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna yrkade på avslag. Ulf Kristersson, som annars hållit ihop sin regering, har på en enda punkt valt att kringgå sina samarbetspartier.
Det är intressant hur könstillhörighetslagen varit så pass viktig för statsministern, så till den grad att han var beredd att riskera såväl det egna partiets förtroende som Tidösamarbetet. Det är tur för Kristersson att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, samt merparten av hans eget parti, inte lagt samma vikt vid frågan. Trots fräckheten att söka stöd från oppositionen har statsministern bibehållit ett stabilt samarbete med både KD och SD. Det ska han vara glad för.
När Socialstyrelsen i maj meddelade sina föreskrifter utifrån den nya lagen var reaktionerna väntade. Från och med den 1 juli kan ett digitalt vårdbesök räcka för den som vill byta juridiskt kön. För Ebba Busch var beskedet tacksamt. Antligen en fråga att differentiera sig i. Utgångspunkten är att biologiskt kön bör vara samma som juridiskt kön, ett bra exempel på varför man kan välja KD framför M.
Utspelet kan säkert ge medvind i opinionen. Men är KD-ledaren redo att på riktigt förhandla om könstillhörighetslagen? På plattformen X skrev Ebba Busch att ”det är dags för övriga partier att vakna”. Man får hoppas hon yttrar samma ståndpunkt när partiledarna i Tidösamarbetet sammanträder. För om det inte redan skett behöver upphävandet av lagen bli en fråga för det inre kabinettet. De påstått kritiska partierna måste visa att de menar allvar och ställa krav på vår borgerliga statsminister.
En del verkar anse att frågan ska lämnas därhän, samhällsproblemen är för omfattande för att stirra sig blind på en könstillhörighetslag. En sådan uppfattning underskattar relevansen i denna politiska konflikt. De potentiella följderna av den nya lagen riskerar att bli ännu en talepunkt för politiker som varit “naiva”. Högern har fått ett tydligt mandat att städa upp efter tidigare regeringars snedsteg. Ironin vore slående ifall man gör sig skyldig till ett nytt politiskt haveri.
Den offentliga debatten har de senaste åren avvisat flera av dem dogmer som gett en förljugen bild av samhällsutvecklingen. Det är positivt att vi har en regering som visat sig beredd att agera utifrån nyvunna insikter. Men Sverige behöver ett skifte från alla kulturradikala paradigm, inte bara de som berör migration, kriminalitet, försvar och energiförsörjning. Även en könstillhörighetslag måste stiftas utifrån sunda idéer.
Om högern ska fortsätta regera Sverige efter valet 2026 behöver man vara överens om grundläggande objektiva värden, däribland synen på könstillhörighet. KD och SD bör därför sätta press på M. Och de moderater som ännu har hedern i behåll bör ställa krav på sin partiledare.
Förr eller senare kommer högern behöva göra upp om könstillhörighetslagen. Hellre förr än senare.