Jag är säker på att en villaägare som flyttar in i en nybyggd bostad oavsett om den är i Storvreta eller i Skölsta förväntar sig att det ska gå att spola i vattenkranen. Att vattnet ska vara friskt och att det inte ska uppstå översvämning runt huset när det regnar. Det ska ju bara fungera – vi tar det för givet. Men det är förstås många kommunala tekniker och beslutsfattare som vi har att tacka för att det faktiskt fungerar.
Naturen ger oss många ekosystemtjänster. En sådan tjänst är att rullstensåsen renar vårt vatten som sipprar ner. Men just i Uppsala har vi fått evighetskemikalierna PFAS i vår rullstensås och i vårt dricksvatten genom oönskade utsläpp från bland annat brandskum. Upptäckten gjordes för drygt tio år sedan, genom att förhöjda halter uppmättes i nyförlösta mammors bröstmjölk, tack vare den omfattande miljöövervakning vi byggt upp i Sverige.
När nyheten kom ut sade den dåvarande ordföranden i kommunstyrelsen att det inte fanns skäl att oroa sig. Mycket vatten har runnit i Fyrisån sedan dess. Myndigheterna har både skärpt kraven en och två gånger. Det står helt klart att det finns skäl att vara orolig och andra orter, som Kallinge i Blekinge, har drabbats ännu hårdare än Uppsala. Där har människor blivit allvarligt sjuka.
Nu står Uppsala vatten inför en svår uppgift – man ska uppfylla nya gränsvärden för PFAS i dricksvatten på 4 nanogram per liter. Det klarar man inte ännu med den omfattande och kostsamma rening som varit på plats sedan föroreningarna i vattnet upptäcktes och åtgärdades. Det krävs ännu hårdare tag mot miljögifterna. Snabbt. Det ser inte heller så ljust ut med möjligheterna att få den som förorenat vattnet att betala, eller ens vidta åtgärder för att minska ytterligare läckage av PFAS till åsen från det område som är hårt förorenat. Det innebär i så fall att Uppsalaborna kommer att få betala ännu mer. Det är definitivt en chock om den kostnaden ska belasta VA-taxan.
Sedan januari i år har också gränsvärdet för PFAS i ägg, fisk, skaldjur och kött som säljs i EU skärpts. Naturskyddsföreningen lät därför analysera svenska kräftor som köptes i butiker i augusti i år. Fyra av sju paket kräftor klarade inte gränsvärdet. PFAS hamnar alltså inte bara i dricksvattnet utan också i vattendrag och sjöar, och således också i maten. PFAS är vår tids stora giftskandal.
Mälarens vattenvårdsförbund har kartlagt källor till PFAS som förorenar Mälaren och tillsammans med aktörer och kommuner runt Mälaren antagit en utmaning att försöka minska spridningen av PFAS.Det är ett mycket viktigt arbete som kommunerna borde satsa mer resurser på. Vissa utsläpp är punktkällor som gör att det finns höga föroreningar på ett ställe i en sjö, utan att hela sjön är lika hårt belastad ännu.
Från Naturskyddsföreningens sida menar vi att ett totalförbud mot PFAS i EU är nödvändigt för att förgiftningen av vatten och mat ska upphöra. Det finns äntligen ett lagförslag på EU:s bord att förbjuda 10 000 PFAS-ämnen. Nu vill vi se att politiker såväl i Uppsala, som i riksdagen och i EU driver PFAS-förbudet hårdare och lägger mer resurser till substitutionsarbete för att hitta alternativa miljövänliga lösningar för företags, konsumenters och självklart miljöns bästa.
Jag blir tyvärr inte så förvånad över att alla politiker i Uppsala inte verkar ha satt sig in i vare sig hur lagstiftningen för VA-verksamhet ser ut eller hur ekonomin för ett VA-bolag fungerar, när de riktar hård kritik mot Uppsala vatten (UNT 9/11). Att göra politiska poänger på VA-taxan är populistiskt sett till utmaningarna med miljögifter och klimatförändringar, men också sett till utbyggnad av bostäder och underhåll av gamla ledningar.
När Pumphuset byggdes om till ett modernt tekniskt museum för några år sedan var syftet att alla Uppsalabor, men särskilt de kunskapssökande unga Uppsalaborna, skulle kunna få aktuell information om hur det faktiskt fungerar med vatten och avlopp i Uppsala och hur det sett ut genom Uppsalas historia. Det är smått ironiskt att det finns Uppsalapolitiker som vill lägga ner den viktiga kunskapsförmedligen, när de själva verkar vara i behov av mer kunskap själva.