Lite i elfte timmen har de blågröna partierna (M, KD, L, C och Mp) anammat delar av Vänsterpartiets politik och föreslår nu högre löner för vårdanställda och ökat stöd till sjukvårdens chefer (UNT 1/12). Det är mycket välkommet.
Storleken på satsningen (50 miljoner kronor) kan ses som litet när Akademiska sjukhuset beräknas behöva ett budgettillskott av minst en halv miljard kronor till för att nå en budget i balans 2021. Åratal av underfinansiering av Akademiskas verksamheter har lett till dagens situation med en arbetsmiljö som överbelastar och stressar personalen. Det leder till personalbrist (för vem orkar jobba länge under sådana villkor?) och svårigheter att hålla vårdplatser öppna och uppnå en ekonomi i balans. Mer behövs – mycket mer – men äntligen har de blågröna lagt lite pengar bakom sina många fina ord om personalpolitiken.
Bakgrunden till förslaget återfinns i kraven som Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) har ställt på Region Uppsalas politiska ledning. Om inte Region Uppsala lyckas öppna antalet vårdplatser som behövs för att tillgodose patienternas behov, minst 30 nya vårdplatser, kommer IVO att kräva in en bötessumma på hela tjugo miljoner kronor, vilket är det högsta sådana beloppet någonsin.
IVO har slagit ner på situationen på Akademiska sjukhuset ett flertal gånger. Även innan de blågröna partierna tog över ledningen 2018. Hanteringen av problem på akuten har fått särskilt hård kritik. Det gick så långt att IVO krävde veckoavstämningar med sjukhusets ledning under sommarveckorna. Det var bara när situationen återigen fallerade efter sommaren som myndigheten helt tappade tålamodet och utfärdade hotet om vite. Patientsäkerhet måste komma först, menar IVO.
Detta till trots stretade de blågröna emot och har utan framgång försökt få förvaltningsrätten att upphäva IVOs beslut. Patientsäkerhet måste komma först, menar domstolen.
Förslagen om lönesatsningar och chefsstöd, som nästan kunde ha hämtats direkt från Vänsterpartiets budgetförslag för 2022 lanserades dagen innan IVOs tidsfrist skulle löpa ut. Förvaltningsrätten i Karlstad har sedan dess gett Region Uppsala två månader till att öppna vårdplatserna.
De blågröna har haft tre år på sig att visa vad de går för i sjukvården. De har lovat mycket till personalen men få har märkt av några konkreta förbättringar. Det är synd, för det är inte svårt att veta vad som behövs. Fråga bara personalen. Eller läs Vänsterpartiets budgetförslag. Kortare arbetstid, rätt till egen kompetensutveckling, tid för reflektion, återhämtning och verksamhetsutveckling, ökade möjligheter till inflytande. Lönerna måste upp, och erfarenhet ska löna sig om vi ska lyckas behålla erfaren personal. Framförallt behövs ett trovärdigt löfte om en högre grundbemanning. Med fler kollegor kommer vårdpersonalen att orka jobba kvar.
Vänsterpartiets partiledaren Nooshi Dadgostar citerar gärna Per Albin Hansson ”Gärningen är den bästa agitatorn”. Det stämmer även för Region Uppsala. Under mina fyra år som oppositionsråd har Vänsterpartiet återkommande argumenterat för personalsatsningar. De blågröna har fram tills nu svarat att det inte är mer pengar som behövs. Därför har personalpolitiken, trots högar av utredningar, gått i stå. Gärningen har uteblivit. Facit är flertal anmälningar till Arbetsmiljöverket, svidande kritik från IVO, en ansträngd relation till facken och rekordhöga kostnader för inhyrd personal, och ändå räcker den inte till all vård som behövs.
Tyvärr är de blågrönas trovärdighet låg efter de senaste tre åren, och Region Uppsala kommer att behöva kämpa i motvind fram till valdagen. Då hoppas jag på en ny ledning med Vänsterpartiet i spetsen som kan fullfölja den senaste omsvängningen i politiken med fler satsningar på sjukvården som känns i personalens vardag. Bara då kommer personalen att känna den tillit till Region Uppsala som arbetsgivare som krävs för att lösa vårdplatskrisen.