Vi som skriver detta är rektorer på skolor med elever i årskurserna F-6, det vill säga våra yngsta elever. Vi ser med stor oro på konsekvenserna av våra budgetförutsättningar. Det finns en samsyn om att tidiga insatser är avgörande för att våra barn skall lyckas i skolan. Då är det märkligt att ersättningen per elev är lägst i förskoleklass och i åk 1 – 3. Det grundbelopp vi får räcker inte till den organisation som behövs utifrån skollagens uppdrag, vilket får följder för våra elevers lärande, deras trygghet samt våra medarbetares arbetsmiljö.
Hösten 2022 ser vi stora svårigheter att få ihop våra verksamheter med de ekonomiska förutsättningarna vi nu har. Kommunen behöver säkerställa tillräckliga resurser till våra yngre elevers skolor och fritidshem för att vi ska klara uppdraget, och man måste skapa långsiktigt hållbara ekonomiska förutsättningar för våra verksamheter.
Att förstå och beskriva en skolas ekonomiska förutsättningar är inte helt lätt. Den viktigaste intäkten är grundbeloppet som följer med varje elev. Det skall täcka alla skolans ordinarie utgifter. De består till en del av fasta kostnader som lokalhyra, måltider, el och sophämtning. De rörliga kostnaderna – det som vi som rektorer kan påverka – är bland annat personalkostnader, läromedel och IT, kostnader som är konkret kopplade till undervisningens kvalitet. Grundbeloppet skall vidare täcka kostnader för särskilt stöd: tekniska hjälpmedel, resurspersoner och liknande som fördelas utifrån enskilda elevers individuella behov.
Utöver grundbeloppet finns strukturstöd, tilläggsbelopp, statsbidrag och tillfälliga satsningar. Detta varierar från skola till skola, och förändras från år till år. En hållbar verksamhet med god och likvärdig kvalitet försvåras då ekonomiska förutsättningar vilar på kortsiktiga bidrag.
Så här ser det ofta ut i dag:
- Förskoleklasser kan inte alltid bemannas utifrån de behov som finns. Vårt uppdrag att ge alla elever i behov av stöd det de behöver redan i förskoleklassen kan inte fullgöras alla gånger.
- Våra yngsta elever undervisas i för stora grupper, med klasser upp till 28 elever. I åk 1-3 grundläggs färdigheterna i svenska och matematik. Vi behöver kunna arbeta med färre elever i grupperna varför bemanning utöver en klasslärare behövs.
- Vi kan inte alltid möta de barn som har störst behov och ge dem det stöd som krävs. En annan grupp elever som hamnar i skymundan är de som precis når upp till målen, men som med lite extra stöd skulle nå längre. Dessa barn får inte alltid tillräckligt stöd i dag.
- Elever som har mycket stora behov får inte alltid tilläggsbelopp (extraordinärt stöd) utan ska hanteras inom ordinarie budget. Resursskola eller elevassistenter krävs då för att skapa förutsättningar för elevens lärande, vilket leder till ekonomiska påfrestningar för grundorganisationen. Vi får en orolig och otrygg arbetsmiljö för såväl elever som personal.
- En skolpsykolog eller skolkurator kan behöva arbeta på 3-4 skolor för att budgeten skall gå ihop vilket leder till att elevhälsoteamen på små skolor får stor omsättning på kompetent personal. Resurser får läggas på tillsyn och ingripande arbete, istället för att främja och förebygga.
Vi vill med dessa rader informera om några av konsekvenserna av att ersättningen för de yngre eleverna inte står i proportion till de behov som finns och måste tillgodoses. Det är nödvändigt att vi snarast får stabila budgetförutsättningar som säkerställer den verksamhet som krävs för vårt uppdrag. Omfördelning eller prioriteringar är ingen framkomlig väg. Vi ser att grundbeloppet i kronor måste öka, och att man därmed säkerställer långsiktigheten.
Skolan lyfts även i denna valrörelse fram av våra partier. Detaljerade påbud på klassrumsnivå blandas med allmänt hållna paroller. Vi som arbetar i skolan är mer intresserade av hur våra politiker konkret tänker säkerställa de förutsättningar vi efterlyser.
Vi kan inte i längden bedriva en god och likvärdig undervisning på tillfälliga bidrag och satsningar från stat och kommun. Våra elever förtjänar bättre förutsättningar