Sverige är ett land till stor del täckt av granplanteringar med små ytor av vad vi i folkmun kallar skog, det vill säga en artrik John Bauer-skog med höga naturvärden. Förvånande nog, så återfinns dessa ytor ofta i stadsnära miljöer. Så även i Uppsala. I Ulleråker har vi en av Sveriges mest värdefulla skogar som Upplandsstiftelsen beskriver så här: ”De gamla tallbestånden på Ulleråker innehåller 686 grova tallar, vilket är extremt många.
De äldsta träden har sina rötter i 1600-talet och är jämngamla med anatomiska teatern i Gustavianum och Linnéträdgården vid Svartbäcksgatan. Mängden grova gammeltall som finns på Ulleråker, och i hela Kronparken, går förmodligen inte att återfinna någon annanstans i Sverige. Tack vare den stora mängden grova träd är skogen ett kärnområde för arter knutna till tall, och vissa rödlistade arter har här sina rikaste förekomster i hela länet.”. Faktum är att Gustav III fredade skogen mot avverkning redan 1773 och på så sätt skapade Sveriges första statligt skyddade naturområde.
Men det är inte bara tallarna som är unika, Uppsala har också en av Nordeuropas viktigaste förekomster av cinnoberbagge, Upplands landskapsinsekt. Den är beroende av en miljö där träd föds och dör och skapar ett kontinuerligt bestånd av döende träd, med fördel asp, men även tall. Cinnoberbaggen har tillsammans med den större vattensalamandern den högsta skyddsklassen enligt EU:s habitatsdirektiv. Till skillnad från vattensalamander, där man på några platser i Sverige fått dispens och kunnat flytta vattensalamandrar från en naturlig damm till en artificiell, så går det inte att genomföra en ”ekologisk kompensation” för cinnoberbaggen genom att flytta dess habitat.
I Ulleråker finns många fynd av cinnoberbagge, vilket visar på områdets centrala betydelse för hela Uppsalas population. Under 2023 presenterade kommunen rapporter som analyserade cinnoberbaggens spridningsmöjligheter i Uppsala. Man skapade modeller för hur spridningen kan se ut, men resultatet av dessa är till stor del beroende på att man vet hur långt en cinnoberbagge rör sig och om detta vet vi väldigt lite. Man kom fram till att det krävs en expansion av goda livsmiljöer för cinnoberbaggen innan man börjar nagga på existerande miljöer.
De aspar som cinnoberbaggarna eftertraktar, varav kommunen lät avverka några av de största den första dagen när bygget av Bergtrollsvägen drogs i gång, trots att de inte stod i vägen för vägbygget, är också potentiella boplatser för fladdermöss. Ulleråkers rikliga förekomst av hålträd, mycket höga andel grova gamla tallar, våtmarker och död ved ger gynnsamma förutsättningar för fladdermöss. Under sommaren 2024 har vi därför inventerat skogarna genom automatisk inspelning av fladdermusljud. Inventeringen visar på troliga kolonier av dvärgpipistrell i detaljplaneområdet kvarteret Vinghästen och nordfladdermus i Södra Ulleråker.
Nu har hela nio arter detekterats i Ulleråker, vilket är hälften av de svenska fladdermusarterna. Däribland fransfladdermus, brunlångöra och nordfladdermus vilka klassas som nära hotade i Rödlistan 2024. Uppsala kommuns planerade exploatering strider därför mot EU:s Art- och habitatdirektiv, artskyddsförordningens fjärde paragraf och det europeiska fladdermusavtalet Eurobats. För att förstöra de fridlysta fladdermössens jaktmarker, boplatser och fortplantningsområden krävs enligt dessa bestämmelser en artskyddsdispens, vilket det saknas förutsättningar för.
Att avstå byggnation i de kvarvarande skogarna i Ulleråker är att rädda de små skogspartier som avdelas av Dag Hammarskjölds väg och Kungsängsleden/Vårdsätravägen, vilka utgör en av Sveriges viktigaste skogsmiljöer. Tyvärr har kommunens politiker, med Erik Pelling (S) och Maria Gardfjell (MP) i spetsen, hittills inte hörsammat det överflöd av information som framförts, men vi förväntar oss att länsstyrelsen följer de lagar och förordningar som bör leda till att kommunens ansökan om habitatförstörelse avslås.