Ett stort antal ungdomsorganisationer fÄr varje Är miljoner i bidrag frÄn stat, landsting och kommuner. Det Àr rimligt att diskutera dessa bidrag, bÄde utifrÄn vilka föreningar och organisationer som ska fÄ tillgÄng till dem och bidragens storlek.Naturligtvis kan man ocksÄ stÀlla frÄgan om det över huvud taget behövs bidrag till ungdomsorganisationer.Nog borde vÀl ungdomar kunna sysselsÀtta sig sjÀlva alldeles gratis?
Ja, det sker ocksĂ„ hela tiden. Men vi som representerar ett par av de största ungdomsorganisationerna i Sverige ser samtidigt att vĂ„ra verksamheter genererar sĂ„ oerhört mycket fler aktiviteter i form av friluftsliv, orkesterverksamhet, kurser, organiserade tĂ€vlingar med mera genom alla ideella insatser som görs. Av ungdomar förvisso, men framför allt av vuxna ledare som lĂ€gger en stor del av sin fritid pĂ„ organiserad ungdomsverksamhet. I stĂ€llet för att se offentliga bidrag som en kostnad borde man se hur stor arbetsinsats som samhĂ€llet verkligen fĂ„r tillbaka.Begreppet âmycket för pengarnaâ kan inte passa bĂ€ttre Ă€n just pĂ„ dessa verksamheter.
För vÄra organisationer kommer en stor del av intÀkterna frÄn staten via MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhÀllesfrÄgor.Bidragen bestÄr av en fast del per organisation och en rörlig del per medlem och per förening. Denna modell infördes pÄ 1990-talet men dÄ fanns en grÀns sÄ att de rörliga bidragen först började betalas frÄn medlem nummer 3001.
För nÄgra Är sedan Àndrades detta sÄ att de rörliga bidragen betalas ut frÄn första medlemmen. Detta har medfört att ett stort antal nya ungdomsorganisationer har kommit in i systemet, organisationer som fÄr bidrag efter samma regler och mÄttstock som de som verkat i mÄnga decennier.Ur mÄnga aspekter Àr det bra med nya ungdomsorganisationer, vi vill verkligen att ungdomsrörelsen vÀxer. Det finns heller inget som försvarar att en gammal organisation ska fÄ bidrag pÄ gamla meriter.
Men samtidigt som antalet bidragsberÀttigade ungdoms-organisationer ökat kraftigt, har den totala anslagsvolymen legat i princip stilla. Det Àr alltsÄ fler som ska dela pÄ samma summa pengar. Paradoxalt nog leder detta till att nÀr stora etablerade ungdomsorganisationer som Spelhobbyförbundet (Sverok) och Riksförbundet unga musikanter (RUM), ökar sina medlemstal sÄ minskar de statliga bidragen. Som exempel har det för RUM:s del lett till uppsÀgningar av personal och nedlÀggning av ungdomstidningen Rumba.I lÀngden Àr detta orimligt.
Det mÄste gÄ att göra om bidragsmodellen sÄ att nya organisationer kan vÀlkomnas utan att gamla etablerade organisationer behöver minska sin verksamhet.Om medlemsantalet sjunker Àr det rimligt att detta leder till minskade bidrag men sÄ Àr inte fallet, tvÀrt om.
Vi har naturligtvis uppvaktat MUCF i denna frÄga, men utan resultat.Vi har dÀrför Àven skrivit till utbildningsdepartementet dÀr bidrag till ungdomsorganisationer hanteras av skolminister Anna Ekström.Svaret frÄn departementet var substanslöst men det var ju roligt att de tycker att vi utför ett viktigt arbete. De etablerade ungdoms-organisationerna behöver stabilitet och lÄngsiktighet. Att statsbidraget till en organisation plötsligt sjunker med miljonbelopp frÄn ett Är till ett annat innebÀr dock raka motsatsen.Det pÄminner om den gamla modellen för fastighetsskatt dÀr villaÀgaren plötsligt blev flera tusenlappar fattigare för att grannen hade sÄlt sitt hus. Det var ett orimligt system som Àven ledde till regeringsskifte 2006.
Hundratusentals ungdomar och tusentals ledare Àr aktiva i vÄra organisationer.De förtjÀnar ett stabilt system för statsbidragen som uppmuntrar lÄngsiktighet, inte akuta nedskÀrningar i miljonklassen som beror pÄ saker utanför den egna organisationen.
Anna Edlund
förbundsordförande för RUM, Riksförbundet unga musikanter
Anna Erlandsson
förbundsordförande för Sverok, Spelhobbyförbundet