Offensiv för personalen

Vill man behålla och rekrytera personal är personalsatsningar avgörande, skriver ­Sören ­Bergqvist och Neil Ormerod.

Sören Bergqvist

Sören Bergqvist

Foto:

Debatt2018-12-11 00:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hälso- och sjukvården lider av underfinansiering och bemanningsproblem. Det är inte bara i vår region som hälso- och sjukvården går med stora underskott. Runt om i landet har universitetssjukhusen och regionsjukhusen stora ekonomiska problem.

Akademiska sjukhuset har för närvarande en prognos på minus 250 miljoner kronor men det är en svag prognos, underskottet kommer troligen att bli större.

Det borde inte vara en överraskning för någon eftersom sjukhuset gått med ett genomsnittligt underskott på 185 miljoner de senaste tio åren.

Trots det verkar både den nya och gamla politiska ledningen tro att felet enbart ligger hos sjukhusledningen som därmed antas förbruka mer pengar än nödvändigt. Länets befolkning har stadigt ökat, cirka 28 procent sedan millennieskiftet, andelen äldre ökar, vården utvecklas och nya behandlingar blir möjliga, vårdköerna är ständigt långa och Akademiska sjukhuset har genom åren jobbat med ständiga besparingar.

För Vänsterpartiet är det uppenbart att uppräkningen av anslagsramarna är för snåla och inte motsvarar faktiska kostnadsökningar.

Därmed flyttas underskotten ständigt med år från år och det är inte realistiskt att tro på en ekonomi i balans annat än med mycket kraftiga indragningar av vården. Vänsterpartiet vill öka sjukhusets anslag med 100 miljoner kronor. Det räcker inte för en ekonomi i balans men är ett steg på vägen mot en bättre och tryggare finansiering. Det är en viktig signal om att lösningen inte enbart består i nya och ständiga besparingar och ett erkännande att uppräkningarna inte varit tillräckliga.

Personalbemanningen sviktar inom flera verksamheter. Hyrläkare har varit ett behov under lång tid inom primärvården och till viss del även inom sjukhusvården.

Men nu är det sjusköterskebemanningen som måste klaras med hyrpersonal.

Det är en tråkig utveckling som har sin grund i ständiga besparingar som medfört hög arbetsbelastning, för få arbetskamrater och en utarmning av kompetens och erfarenhet. Satsningar på personalens villkor är en absolut förutsättning för att få stopp på tappet av erfaren personal och för att åter kunna bemanna med egen personal.

Den tidigare politiska ledningen gjorde för lite och även den nya blågröna ledningen verkar tro att det kommer att lösa sig av sig själv. Visserligen har de blågröna i minst två debattartiklar, senast i UNT 28/11, hävdat att det behövs en ny modern arbetsgivarpolitik. Vad det ska vara framgår dock inte av artikeln och inte heller av de blågrönas budgetförslag. Och inga resurser är avsatta för ändamålet.

Vänsterpartiets budgetförslag innehåller 72 miljoner för högre löner inom kvinnodominerade vårdyrken, bättre lönestrukturer där vi även premierar de som jobbat länge och bättre ersättningar eller arbetstidsförkortningar, till exempel i de nya arbetstidsmodellerna.

Vill man behålla och rekrytera personal är personalsatsningar avgörande, inte bara tomt prat.

Klimathotet hänger tungt över oss alla. Transporter med fossila bränslen måste fasas ut och kollektivtrafiken byggas ut. Klart att även nödvändiga satsningar på kollektivtrafiken måste få kosta. Det håller inte att låta resenärerna ta en stor del av kostnaden. Med fel prispolitik riskerar vi att allt för många fortsätter att välja bilen i stället för kollektivtrafiken. För klimatet skull måste det bli mer konkurrenskraftigt att ta bussen eller tåget istället för bilen. Tyvärr har vi under många år sett hur den styrande ledningen med Miljöpartiet, såväl den gamla som nya, har låtit biljettpriserna skena i väg. 2015 kostade ett månadskort 750 kronor, i dag 840 kronor och nästa år 880 kronor.

Vänsterpartiet står konsekvent för en klimatsmart politik och inte bara motsätter sig den planerade femprocentiga höjningen utan vill sänka priset på månadskortet tillbaka till 750 kronor.

Samtidigt vill vi återinföra ett stadskort i Uppsala och se över zongränserna så att flera av kransorterna hamnar i zon 1. Sänkningen innebär också sänkta priser för pensionärernas års- och månadskort. I dag saknas dock pensionärsrabatt på enkelresor. Det vill Vänsterpartiet råda bot på och föreslår att pensionärer ska ha samma rabatt på enkelresor som ungdomar har i dag. Vi noterar med tillfredsställelse att Socialdemokraterna i sitt budgetförslag anammat vårt förslag.

Det finns många saker som politiken är överens om. En utvecklad nära vård, mer av basvård som vi samverkar kring i sjukvårdsregionen och att vi måste få ett stopp på utvecklingen av hyrpersonal. Men den blågröna nya ledningen verkar tro att de allvarliga problemen med personalbrist och underskott i vården kan lösas utan mer resurser samtidigt som man säger sig vilja satsa på den nära vården på bekostnad av sjukhusvården.

Det bådar inte gott inför framtiden. I dagsläget finns det bara ett alternativ för en offensiv personalpolitik för mer vård, Vänsterpartiet.

Vi fortsätter att sätta fingret på de reella problemen och där mer resurser behövs så är vi beredda att skjuta till det. En skattehöjning är nödvändig av flera skäl, inte minst för patienterna, personalen och klimatet. Vänsterpartiet vill och vågar!

Sören Bergqvist, avgående regionråd (V)

Neil Ormerod, regionråd (V)

Regionfullmäktige

Läs mer om