Sommargymnasiet som slutade att fungera

Klasserna är för stora och alldeles för många lärare är obehöriga på sommargymnasiet, skriver Christopher Lagerqvist.

Omorganisationen av Uppsalas sommargymnasiet missgynnar eleverna, skriver Christopher Lagerqvist.

Omorganisationen av Uppsalas sommargymnasiet missgynnar eleverna, skriver Christopher Lagerqvist.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Debatt2023-08-14 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skolan syftar till att alla elever ska klara sin utbildning på utsatt tid med godkända betyg i alla ämnen. De elever som av olika anledningar behöver läsa in vissa kunskaper i ett eller två ämnen ska också få denna möjlighet. Elever som har fått betyget F på en kurs i gymnasiet kan genom Uppsala kommuns sommargymnasium läsa upp betyget. Sommargymnasiet har tidigare höjt elevernas resultat och uppmärksammats såväl nationellt som internationellt. Trots goda resultat har sommargymnasiet organiserats om denna sommar. Verksamheten har förändrats i grunden, och dessvärre förskräcker resultaten.

I förordning (2014:47) om statsbidrag för undervisning under skollov regleras sommarskolans verksamhet. Enligt 5 § ska huvudmannen, i det här fallet Uppsala kommun, ”använda lärare som får anställas som lärare i skolväsendet utan tidsbegränsning.” Det innebär att lärarna ska vara behöriga och inneha lärarlegitimation för undervisning i grundskolan respektive gymnasieskolan.

Under sommaren 2023 möttes eleverna av en helt annan verklighet: 10 av 17 lärare var obehöriga, i 20 av 35 sommarkurser undervisades eleverna av obehöriga lärare, en lärare hade tre sommarkurser med totalt 53 elever (12+19+22), en annan obehörig lärare hade tre sommarkurser med totalt 37 elever (20+9+8). Sju av sommarkurserna hade 20 elever eller fler. Det högsta antalet elever i en sommarkurs var 29 elever. Erfarenhetsmässigt är omkring tio elever per sommarkurs ett önskvärt antal för att kunna säkerställa en god undervisningskvalitet. Det maximala antalet är 17 elever, och 16 elever i laborativa ämnen.

När det gäller betygsättningen ska den göras av behöriga lärare, alternativt får en behörig lärare vara medbedömare i den kurs som hålls av en obehörig lärare. Uppgiften är omfattande och innefattar en individuell bedömning av alla elever som går kursen. I Uppsala var en lärare medbedömare på åtta (8) sommarkurser, och en tillförordnad rektor var medbedömare i fem (5) sommarkurser. Upplägget avslöjar Uppsala kommuns låga ambitioner med sommargymnasiets viktiga undervisningsuppdrag.

Trots dessa allvarliga brister fanns det många lärare, inklusive många nyligen pensionerade lärare, som inte ens fick frågan om de kunde tänka sig att undervisa under sommaren – inte heller legitimerade lärare, som sökte om arbete, fick anställning. Många av dessa lärare vittnar nu om att Uppsala kommuns sätt att organisera sommargymnasiet har varit både undermåligt och fått olyckliga konsekvenser för eleverna.

Moderaterna i Uppsala är starkt kritiska till att förändra välfungerande verksamheter. Våra elever får varken reduceras till en budgetregulator eller utsättas för pedagogiska experiment med obehöriga lärare. Ändå är det just det som pågår.

I högtidstalen omnämns Uppsala som en stad i framkant, en stad som ska ha en välfungerande skola, som ska ge alla elever chansen att lyckas i livet. Dessvärre ser verkligheten annorlunda ut. Under de senaste elva åren har exempelvis elevresultaten fallit kraftigt, från topp 50 i riket år 2014 till klart under riksgenomsnittet i den senaste mätningen.

Med erfarenheterna från årets sommargymnasium läggs ännu ett exempel till samlingen som visar att Uppsala är på fel väg. Det finns inget som tyder på att den djupt allvarliga utvecklingen gällande elevresultaten är på väg att brytas. Tvärtom närmar sig Uppsala nu Norrköpings låga nivåer. Hur ser egentligen Socialdemokraternas plan ut för skolan i Uppsala?