I slutet av januari slog en isande kall kyla till i stora delar av Sverige.
Här i Uppsala län sjönk kvicksilvret ned till 10 minusgrader och i skrivande stund väntar ännu ett par bistra vinterdagar.
Precis som i flera andra regioner i landet så ligger vårt län tidvis mycket nära taket för elnätets kapacitet och vissa timmar per år, i första hand under kalla vinterdagar som dessa, slår vi i taket. Inte ett uns mer el kan hämtas ur systemet.
Samtidigt som kvicksilvret i termometrarna sjönk rusade elpriset i höjden i vårt land med priser som närmade sig tio gånger högre än det normala.
Till följd av detta beslutade bland annat skogsbolaget Holmen att stänga ned produktionen i två av sina pappersbruk. En fullt rationell åtgärd som ytterst beror på de senaste decenniernas oansvariga energipolitik.
Förra decenniets subventioner av förnybar oregelbunden elproduktion (läs vindkraft) och straffbeskattning av kärnkraft skapade ett konstlat lågt elpris vilket fick till följd att delar av baskraften blev olönsam, varför kärnkraften i Ringhals 1 stängdes vid årsskiftet och året dessförinnan: Ringhals 2.
Samtidigt har man under samma period från statens sida underlåtit att göra nödvändiga investeringar i Svenska kraftnäts stamnät, vilket gett upphov till flaskhalsar med effektbrist på flera ställen i landet. Det i sin tur försenar både bostadsbyggande och nyetablering av företag, där Pågens stoppade bageri i Skåne bara är ett av exemplen.
För att ytterligare förvärra läget har Miljöpartiet i regeringsställning infört straffbeskattning av lokal kraftvärmeproduktion vilket gjort att lokala kraftvärmeverk stängs med följd att flaskhalsarna i Svenska kraftnäts stamnät ökar än mer.
Resultatet av regeringens oförmåga att bedriva en ansvarsfull energipolitik ser vi nu i form av ett exceptionellt högt elpris där delar av den tunga och elintensiva industrin som byggt Sverige står stilla, nödvändiga företagsetableringar uteblir och klimatomställningen försenas.
Enligt ett riksdagsbeslut ska både industri och transportsektor vara helt klimatneutrala år 2045 och det är just el som pekas ut av Socialdemokraterna och Miljöpartiet som det som ska ersätta en stor del av de fossila drivmedlen.
Detta innebär ett kraftigt ökat elanvändande i vårt land bara några årtionden bort.
Ska Sverige klara den omställningen och samtidigt bibehålla en konkurrenskraftig industri krävs en lång rad av åtgärder. Regeringens förslag på området är dock lång ifrån tillräckliga.
I stället för att vilja säkerställa god tillgång till el vill regeringen utveckla ”smarta elnät som medger användarflexibilitet”. Det må låta bra men är egentligen bara ett annat ord för elransonering vilket i förlängningen kommer urholka den elintensiva exportindustrin och därmed också undergräva finansieringen av vår framtida välfärd.
Ett helhetsgrepp krävs – där hela Sveriges energiförsörjning behöver ses över, och där både belastningen på elnätet samt tillgången på inhemsk tillförlitlig kraftproduktion står i centrum.
En politik som säkerställer att både befintliga kärnkraftverk behålls men också att nya kan utvecklas, att regelverket för den småskaliga vattenkraften förbättras, att stamnäten byggs ut och att lokal kraftvärmeproduktion kan bibehållas. I korthet åtgärder som helt går på tvärs med den politik Miljöpartiet i regeringen bedriver.
Ifrån Kristdemokraternas sida vill vi säkerställa att den elintensiva industrin har tillräckligt med elektricitet för att klara klimatomställningen likväl som att småhusägaren som bor på landet i ett äldre hus ska ha råd att betala elräkningen även under vinterhalvåret.