”Forskning, frihet, framtid” är titeln på den nyligen framlagda forskningspropositionen. Denna titel gav höga förväntningar på att den i sina förslag skulle prioritera fri grundforskning utan att snegla på den omedelbara praktiska nyttan. Besvikelsen blir därför stor vid läsningen av de konkreta förslagen. Vetenskapsrådet, som av hävd tilldelats ett särskilt ansvar för fri forskning, föreslås få 375 miljoner kronor för ändamålet under åren 2021-2024. Det är blygsamma 2,8 procent av de nya medel som föreslås i propositionen.
Även om man i propositionen skriver uppskattande om fri forskning är det således uppenbart att den fria grundforskningen även denna gång har fått stå tillbaka. Denna diskrepans mellan ord och handling kan möjligen förklaras av att man i propositionen på ett motsägelsefullt sätt inkluderat strategisk och riktad grundforskning i begreppet fri forskning. Därmed är det inte forskarnas vetgirighet som får styra valet av forskningsproblemen utan snäva politiskt grundade områdesanvisningar. Detta är bekymmersamt, eftersom den fria grundforskningen över tid har visat sig vara ett mycket effektivt sätt att nå fram till landvinningar och uppfinningar av praktisk betydelse.
I själva verket kan man, som Vetenskapsakademien påpekade i en skrift för några år sedan se otaliga exempel på ”den oväntade nyttan”, där kopplingen mellan den ursprungliga projektidén och den slutliga praktiska tillämpningen sällan går att identifiera från början. Ett sådant exempel är forskaren som ville förstå hur vissa bakterier kan överleva i vulkaniskt vatten, nära kokpunkten. Resultaten låg till grund för upptäckten av PCR-metoden, ett oundgängligt hjälpmedel inom cellbiologi, arkeologi, rättsmedicin och de nu så aktuella covid19-testerna.
Att vi i dag har kunnat utveckla ett alltmer digitaliserat samhälle bygger även det på fri grundforskning, i detta fall på upptäckten av fiberoptik inom laserfysik. Ett annat exempel är att vi idag kan bekämpa skadeinsekter med hjälp av feromoner efter det att en kemist kartlagt fjärilars förmåga att locka partners med hjälp av doftspår. Men även inom humaniora och samhällsvetenskap finns evidens om den fria grundforskningens betydelse. Ett känt exempel är forskningen om islam, som före den iranska revolutionen ansågs onödig, men som därefter blev mycket efterfrågad.
En plädering för fri grundforskning leder naturligt till frågan hur resurserna ska fördelas. Svaret är att detta ska ske genom granskningar baserade på inomvetenskaplig kvalitet. En sådan utvärdering av framstående nationella och internationella kollegor har visat sig vara en framgångsrik metod att identifiera projekt som har de främsta förutsättningarna att ge betydelsefulla bidrag. Detta sker bäst inom organisationer för forskningsfinansiering som arbetar med strikt kvalitetsgranskning.
För att åter få utrymme för den viktiga fria grundforskningen är det därför angeläget att återge Vetenskapsrådet den roll som dess föregångare forskningsråden hade. De skapades en gång på 1940-talet med syfte att komplettera universitetens finansiering genom anslag till enskilda forskare och forskargrupper. Därmed kom de att spela en viktig roll för att stödja fri grundforskning. Poängen med detta arrangemang var att gräsrötterna i universitetsorganisationerna där kunde lansera sina idéer och ha möjlighet att få dem finansierade. Detta är särskilt viktigt för unga forskare, som ofta är de mest kreativa när det gäller att finna nya problem och lösningar.
Att forskningspropositionen i sin titel och sina skrivningar framhäver den fria forskningens betydelse är positivt. Förslagen om resursfördelning talar emellertid ett helt annat språk. För att rätta till denna diskrepans mellan ord och handling är det nu angeläget att successivt omformulera Vetenskapsrådets uppdrag så att det i huvudsak inriktas mot finansiering av högkvalitativ fri grundforskning utan anvisningar om vilken forskning som ska utföras. Som ett första steg mot en sådan förändring bör Vetenskapsrådet redan i den kommande riksdagsbehandlingen tillföras ytterligare medel för fri grundforskning. Med en sådan omorientering är vi övertygade om att vårt lands forskare genom fri grundforskning kommer att ge viktiga bidrag till den oväntade nyttan.