Det borde vara en självklarhet för kommuner att avgöra var det bäst lämpar sig att verka och bo vid områden som gränsar till vattendrag. Men detta försvåras av den nuvarande strandskyddslagstiftningen. Det vill Centerpartiet ändra på. Därför har en utredning kommit på plats genom Januariavtalet, som syftar till att få en grundläggande reform av strandskyddsreglerna.
Riksdagen har beslutat om lättnader tidigare, senast 2009. Ändå har resultaten inte blivit de förväntade – snarare uppfattar många att reglerna blivit ännu krångligare. I och med valet 2018 finns det nu en bred majoritet med flera partier för att strandskyddet bör reformeras ytterligare.
Centerpartiet vill för vår del se ett tydligare utvecklingsfokus i tillämpningen av strandskyddet. Vi välkomnar att utredningen ska lägga förslag som förbättrar förutsättningar för bostäder och verksamheter - främst för småföretagare, besöksnäringen och gröna näringar i områden med lågt exploateringstryck. Likaså ska utredaren se över hur den allemansrättsliga tillgängligheten och miljön i attraktiva strandområden ska värnas.
Inte minst ska utredningen leda fram till att det lokala inflytandet över strandskyddsbesluten ska öka. Det är i grunden orimligt att Uppsala läns kommuner inte har fullt mandat att bevilja privata fastighets- och markägare möjligheter att uppföra sjöbodar eller bryggor. Det är en märklig situation att kommuner å ena sidan får vara huvudmän för kärnverksamheter som skola, barnomsorg och äldrevård, men å andra sidan inte på egen hand får avgöra var strandnära bebyggelse är lämplig eller inte.
I vissa delar av landet finns kommuner med fler vattendrag än invånare. Där, liksom i vårt län, ser man att strandskyddet blir ett hinder för utveckling och att planera tomtmark. Människor som vill bo på landsbygden permanent nekas att göra nödvändiga tillbyggnader av sina hus, garage och förråd. Företagare hindras att utveckla möjligheter till fiske- och vattensportsaktiviteter eller erbjuda fler former av övernattning. Så kan det inte fortsätta. Regelverket måste kunna utformas så att det gör skillnad på stränder i exploaterade skärgårdar och på mark långt från närmsta bebyggelse. Annars riskerar det att tappa sin legitimitet.
Ett annat perspektiv som utredningen skulle kunna överväga, är att använda så kallad omvänd bevisbörda i utpekade områden. På så sätt måste kommun eller länsstyrelse visa varför och på vilket sätt en planerad byggnation står i strid med strandskyddet. I dag är det i alla lägen tvärtom – skyddet är norm och det är upp till mark- eller fastighetsägaren att bevisa varför en dispens ska kunna tillämpas.
I Centerpartiet är vi övertygade om att det går att hitta en bättre balans mellan att öka det kommunala inflytandet över strandskyddet och att bibehålla dess miljö- och arthänsyn. Det är också glädjande att partier som tidigare varit motståndare till att göra några ändringar alls, som Liberalerna och Miljöpartiet, nu aktivt ställt sig bakom att göra lagstiftningen mer flexibel. Utredningen presenteras den 30 november, och vi är många som har höga förväntningar på vilka förslag den kommer med. Vi hoppas att den ger regeringen och samarbetspartierna stora möjligheter att genomföra en välbehövlig modernisering av strandskyddet.