En återinförd fastighetsskatt lyfts ofta fram som en optimal form av beskattning med små negativa externaliteter. Samtidigt visar fastighetsskattens historia att den är instabil och att den lett till betydande problem för den enskilde. Ingen skatt har varit så illa omtyckt. Systemet har lappats och lagats i omgångar innan den till slut skrotades och ersattes av dagens fastighetsavgift. Att fastighetsskatten ändå återkommer i debatten ger anledning att nyansera bilden och tydliggöra om den verkligen är så optimal som vissa vill hävda.
Forskningen är inte så entydigt positiv som vissa vill ge sken av. Vi har analyserat den svenska fastighetsbeskattningen, jämfört med andra liknande länder och tittat på vilka konsekvenser ett återinförande av en fastighetsskatt skulle få. Vår uppfattning är att en fastighetsskatt är behäftad med en rad problem som sällan eller aldrig lyfts i debatten.
1. Sverige har en liknande löpande beskattning av egna hem som andra europeiska länder. Ofta påstås att Sverige har en unikt låg fastighetsbeskattning. Detta är inte sant. Tvärtom placerar sig Sverige i mitten av skalan bland jämförbara OECD-länder sett till löpande fastighetsbeskattning. Det är snarare regel än undantag att husägande har relativt förmånligare regler än andra investeringar i utvecklade ekonomier.
2. En ny fastighetsskatt riskerar att bli en indirekt inkomstskatt och indirekt återinförd förmögenhetsskatt. För att undvika att fler än nödvändigt tvingas ut ur sina hem vid en införd fastighetsskatt föreslås ofta begränsningsregler kopplade till inkomst och förmögenhet. Detta är självfallet i all välmening men gör ju också fastighetsskatten till en inkomstskatt som stiger med ökande inkomst. En införd fastighetsskatt skulle innebär att marginalskatterna återigen ökar på ett sätt som skadar ekonomin. Att därtill göra skatten progressiv, så som exempelvis Socialdemokraterna i Göteborg föreslår, gör den indirekt till en förmögenhetsskatt. Detta skulle framförallt slå mot den breda medelklassen i Sverige som har en stor del av sitt sparande upplåst i sitt boende.
3. En ny fastighetsskatt underminerar investeringar i egna hem, inte minst miljöinvesteringar. Argumenten för en fastighetsskatt är inte sällan att ”hus inte flyttar på sig”. Det är förvisso sant men det som beskattas i ett hus är värdet och det värdet kan flytta på sig. Fastigheter är beroende av löpande investeringar för att bibehålla funktion och värde. En fastighetsskatt skulle begränsa intresset av att investera i bostäder överlag och sin egen bostad i synnerhet eftersom investeringar skulle leda till högre värde och högre beskattning. Detta blir särskilt tydligt när man tittar på miljöinvesteringar. Sedan 2006 har energiförbrukningen i ägda småhus minskat med 14 procent. Det är nästan dubbelt så snabbt som energieffektiviseringen som skett i flerbostadshus under samma period.
4. Investering i egna hem är ofta inte ett val, utan en nödvändighet. Förespråkare av fastighetsskatten verkar se investeringar i bostäder som ett alternativ till andra investeringar, som till exempel värdepapper. Verkligheten är en annan. Svenskar är i realiteten tvungna att belåna sig och investera i fastigheter för att ha någonstans att bo till följd av ett dysfunktionellt hyressystem. I Sverige bor 74 procent av tvåbarnsfamiljer i en bostad ägd med lån, jämfört med snittet i EU på 48 procent. För vanliga hushåll som inte har något alternativ till sitt ägda boende skulle skatten innebära en tung pålaga.
5. Den breda allmänheten har en stark preferens att investera i egna hem. Nära hälften av hushållens förmögenhet finns samlade i fastigheter. En högre beskattning skulle leda till att medelklassens sparande blir mindre. Att äga sin bostad är i dag en central mekanism för breda löntagargrupper att bygga upp ett sparkapital, ett kapital som kan användas till framtida investeringar för sig själv eller sina barn. Det skulle en fastighetsskatt motverka.
Fastighetsskatten är med andra ord inte så okomplicerad som vissa vill göra gällande. Och egentligen behöver man inte titta längre än Sveriges egna erfarenheter av skatten för att en gång för alla begrava den.