Nu har man ritat kartor igen. Två utredare har presenterat kartor som de menar ska ligga till grund för en framtida indelning av Sverige i regioner.
En ny indelning av landet har diskuterats under flera decennier men inte lett till något resultat.
En orsak till detta är att man sökt lösa flera frågor samtidigt men också för att det inte finns något folkligt stöd för en grundläggande förändring.
Den primära utgångspunkten för det nu lagda förslaget är att den svenska sjukvården har problem. Sjukvårdens struktur och organisering är inte optimal, ekonomin knakar och det finns stora skillnader mellan olika delar av landet vad gäller vårdens kvalitet och tillgänglighet. Nu försöker man lösa detta genom att bygga vidare på nuvarande system och bara göra större enheter. Att en sådan reform skulle lösa sjukvårdens problem är inte givet. Nya resurser tillförs inte utan dagens påsar skulle bara slås ihop till till en större säck. Det blir längre medborgerligt avstånd till de beslutande politiska organen. För vår del skulle UAS ledas av en regionstyrelse där nuvarande Uppsala län skulle representeras av kanske två–tre personer.
Det geografiska avståndet till besluten kan också bli större för oss beroende varifrån den nya regionen skulle ledas. Det är ju inte givet att Uppsala blir huvudort i en ny region.
Det största problemet med den föreslagna indelningen är dock att sjukvårdens förmodade behov av en ny geografi även ska styra samhällets verksamhetsområden för andra funktioner. Den mellansvenska regionen skulle således få ansvar också för kollektivtrafik, kommunikationsplanering, regional utveckling och kultur. Trots vad några Uppsalapolitiker skriver på UNT Debatt (16/3) är inte den föreslagna regionen lämplig för dessa frågor, vare sig i sak eller för Uppsalas del. Uppsalas inriktning vad gäller regional utveckling och kommunikationer är nära knuten till Stockholm, som föreslås bli en egen region.
Våra kulturorgan, exempelvis Länsmuseet och Musik i Uppland skulle ställas mot bland annat Dalarnas och Hälsinglands kulturliv.
Det är inte givet att Uppsala skulle prioriteras i den konkurrensen och i den framtida regionala kulturplanen.
Något som utredarna, enligt sina direktiv, tar som självklart är också att sjukvårdens regioner även ska styra hur staten ska organisera sig regionalt. Det är, som jag ser det, en befängd tanke att en ny ”läns/regionstyrelse” , trots mer än 1 000 anställda, skulle kunna handha det stora områdets naturvård, kulturminnesvård, miljöskydd, beredskapsfrågor, djurskydd, rovdjursförvaltning och mycket annat på ett tillfredsställande sätt. Det skulle bli längre och dyrare resor för berörda tjänstemän. De medborgare som vill besöka den nya myndighteten skulle också få långa och besvärliga resor.
Och varifrån och hur skulle Forsmarksberedskapen skötas?
Problembilden är också mycket varierad i den föreslagna regionen. Mälarområdet och Bergslagen har olika förutsättningar och behov.
Och vad har egentligen Uppsala gemensamt med Särna, Idre och Hassela annat än att de skulle utgöra patientunderlag för UAS?
Om den nya regionindelningen införs även för den statliga verksamhet, som i dag åvilar länsstyrelserna, skulle denna snarare bli dyrare än billigare och bli mindre effektiv. Ledningen skulle bli komplicerad och krav måste ställas på bredare kompetens hos tjänstemännen, eftersom de skulle klara av allt från fjäll- och glesbygdsfrågor till storstadsproblem.
Den nya regionen skulle således medföra en otymplig, närmast gigantisk och svårstyrd organisation, både för den politiska regionen och för den statliga verksamheten. Under omorganisationen lär det också under lång tid bli kaotiskt, särskilt om en ny struktur ska finnas redan den 1 januari 2019. Ny organisation och ny valkretsindelning ska beslutas, residensorter ska utses, nya lokaler för tusentals medarbetare ska fram, tjänster ska inrättas och besättas och många andra praktiska frågor ska lösas.
För att reformen inte, enligt sina utgångspunkter, ska bli en halvmesyr återstår också en inordning av annan statlig verksamhet som utövas regionalt.
Det blir erfarenhetsmässigt inte lätt att övertyga berörda departement och verk att ändra sin organisation för att tillfredsställa andras önskningar.
Grunden för att de nya förslagen är att sjukvården krisar.Om det är så bör man lösa sjukvårdens problem och inte dra med andra samhällsfunktioner. Man måste våga se nytt och inte bara bygga på det gamla. Lämna föreställningen att sjukvårdens organisering ska styra kollektivtrafiken och kommunikationsplaneringen och statens regionala organisation. Gör om!
Men detta är kanske en fåfäng förhoppning för det verkar som det ansvariga statsrådet hoppas på att den nya organisationen ska kunna kuppas fram med enbart berörda politiker som samtalspartner och utan att frågan blir föremål för offentlig debatt i samband med ett allmänt val eller, som planeras i Halland, en folkomröstning.