I två månader har gymnasieskolorna bedrivit distansundervisning och lärarkåren jobbat under exceptionella förhållanden. Situationen har ställt stora krav på ett undervisningssätt som för många lärare är helt nytt och oprövat. Det finns en växande oro för det kunskapstapp som är ofrånkomligt och som i vissa ämnen riskerar att bli mycket stort. Till det kommer att hantera en osäkerhet och frustration från elever och föräldrar över uteblivna prov och rädsla för att betygssättningen ska påverkas. 

Enligt en undersökning som Sveriges Elevkårer genomfört under april upplever många gymnasieelever att de saknar information om hur distansundervisningen ska bedrivas och hur deras kunskaper ska kunna prövas på distans. Skrivuppgifter som ersätter ordinarie prov och minskad lärarkontakt riskerar leda till att elevernas motivation minskar och att elever som redan tidigare legat på gränsen nu väljer att hoppa av. Vi vet att hemmasituationen även utan distansstudier är en utslagsgivande faktor. Nu riskerar klyftorna fördjupas ytterligare.

Dessvärre har det funnits förslag, även från en del oväntade håll, att detta ska lösas genom en enkel utväg, nämligen sänkta krav. Även om vi inte kan upprätthålla en chimär av att allt fungerar lika bra som under normala omständigheter, är sänkta kunskapskrav inte en acceptabel väg. Det vore till stor skada för de årskullar som nu drabbas av pandemin. De gymnasieelever som går ut gymnasiet denna vårtermin får inte berövas rätten till kunskaper. Det är illa nog om de berövas sitt studentfirande. Deras betyg måste vara jämförbara med andra årskullars betyg. Annars riskerar de en stämpel som ”coronagenerationen”. Kraven måste bibehållas, men det innebär också att en bred palett av kompenserande åtgärder måste vidtas så fort epidemin är under kontroll och alla skolor kan återgå till normal verksamhet.

Det finns dock en stor oro för den tunga arbetsbelastningen som blir följden av de extra insatser som måste till för att hämta upp kunskapstappet. Det är uppenbart att ju längre distansundervisningen pågår desto större arbetsbörda kommer lärarna att få. I en färsk undersökning som Lärarnas Riksförbund genomfört bland sina medlemmar uppger 4 av 10 lärare i gymnasieskolan att de inte kommer att kunna genomföra all undervisning som var tänkt under vårterminen. Så många som 8 av 10 bedömer att pandemin kommer att ha en negativ påverkan på elevernas kunskapsutveckling. De direkta kostnaderna för kunskapstappet i och med coronapandemin i gymnasieskolan kan uppskattas till över en miljard kronor.

En central fråga är hur den myndighetsutövning som lärare utför i och med betygssättning ska säkerställas. Det kan vara svårt att genomföra prov i vissa ämnen samt garantera att inga otillåtna hjälpmedel används. Den möjlighet som nu finns för elevgrupper att periodvis kunna återgå till skolan måste utnyttjas fullt ut och successivt öka i takt med att viruset bringas under kontroll. Det ställer stora krav på huvudmän och skolledning att organisera detta i samråd med lärarna. Utöver bedömning måste insatser till för att möta upp de elever som snabbt hamnar efter på grund av utmaningar att lära sig och hänga med på distans. Lärarna vet vad den enskilde eleven och elevgruppen behöver och vad man måste fokusera på i denna extraordinära situation.

Vi vill se att regeringen stärker upp gymnasieskolornas förutsättningar att möta och stötta alla elever i denna särskilt prövande situation. Tillför resurser till skolor så att de kan täcka upp för elevers olika behov och förutsättningar. Skapa nya möjligheter för elever att pröva sina kunskaper och utred hur man kan kompensera för elever som på grund av distansundervisningen hamnar efter och riskerar att gå miste om sin examen. Vi föreslår också att man lättar på kraven om när betygen ska rapporteras. Detta köper eleverna tid att hinna få allt på plats utan att kraven på dem sänks. Man bör också överväga möjligheten till sommarkurser för gymnasieelever med förlängt studiebidrag. 

Det kommer inte att räcka med en symbolisk eloge för det arbete som lärarna kommer att behöva göra. Staten och huvudmännen måste tillsammans kraftsamla för att vidta åtgärder som säkrar både resurser, stöd och en skälig arbetsmiljö för lärare och elever. Vi måste alla göra vårt yttersta för att se till att eleverna får den undervisning de har rätt till och de kunskaper de behöver för att klara sig genom skolsystemet. Något annat alternativ finns inte.