Nyligen meddelades att regionbussar i Halland ställdes in på grund av kylan. Liknande rapporter har kommit från andra delar av landet, bland annat i Stockholm. Orsaken stavas biodiesel (FAME eller RME) som inte klarar låga temperaturer och som dessutom är känt för att orsaka motorhaverier och andra tekniska problem.
HVO, en annan sorts biodiesel, den som Region Uppsala använder, fungerar bättre. Men den är å andra sidan extremt dyr, flera kronor dyrare än ”vanlig” diesel, trots skattebefrielse. Därmed förstår vi varför privatpersoner undviker biobränslen, det är dåligt för motorn eller dåligt för plånboken. Eller både och.
Men i regionerna kan politiker spendera skattebetalarnas och resenärernas pengar som monopolsedlar. Går verksamheten inte runt så suger man åt sig nya pengar från resenärerna och regionkassan. För Region Uppsala – som under 2022 köpte in 9,56 miljoner liter HVO – innebar detta onödiga utgifter på i storleksordningen 60 miljoner, pengar som annars hade kunnat satsas på bättre kollektivtrafik, lägre taxor eller som hade kunnat återföras till regionens andra verksamheter. En EU-dom från och med i år kan ta bort svensk subventionering av biogas, något som vi använder i våra stadsbussar. Det kommer i så fall att ge regionen en smäll på 27 miljoner extra i skatter per år på biogas. Det är bussar som dessutom kommer vara förbjudna i EU efter 2030.
Eftersom biodieseln dessutom är skattebefriad så innebär det att staten går miste om mångmiljonbelopp, när regionpolitiker över hela Sverige stödköper dessa bränslen för andras pengar. Detta i en situation med redan höga bränslepriser och en minst sagt ansträngd ekonomi i regionerna.
Men miljön då? Ja, vi vet numera att HVO som används i Sverige kan tillverkas från slakteriavfall i Australien, vilket knappast innebär några miljöfördelar. Och under 2021 gick Naturskyddsföreningen ut med att mer än hälften av den palmolja som EU importerade gick till biodiesel, bland annat till svenska fordon.
Palmolja, som också förekommer i HVO i Sverige, har notoriskt dåligt rykte och utgör, direkt eller indirekt, ett hot mot biologisk mångfald i de länder där plantagerna breder ut sig. Vad gäller till exempel RME så kommer den från raps, som odlas på åkrar. Och därmed kan man diskutera hur mycket utsläppen av växthusgaser egentligen minskar i ett större perspektiv.
I rikspolitiken har det sunda förnuftet segrat. I enlighet med Tidöavtalet kommer reduktionsplikten – med krav på inblandning av framför allt biodiesel – att minska kraftigt från och med 2024. Och då kommer vi äntligen att få se sjunkande dieselpriser och dessutom en ökande prisskillnad vid pump mellan diesel och biodrivmedel.
Nu bör det vara dags för regionerna att dra samma slutsats. Att tanka biodiesel är slöseri med skattepengar och/eller dåligt för motorerna. Och miljöeffekterna är i bästa fall diskutabla, i värsta fall direkt negativa.
Någonstans måste man också fråga sig vad som är regionernas kärnuppdrag. Vi anser att det är sjukvård, regional utveckling och kultur. Då måste dogmatiska målsättningar om kvantitativa mål för biodrivmedel stå tillbaka.