Replik
Torsten Nilsson, ordförande i Jägarförbundets länsavdelning, återkommer till den debatt som fördes även i denna spalt för mer än 20 år sedan under rubriken ”den fria småviltjakten”. Staten hade då närmast konfiskerat samebyarnas rätt till jakt och fiske ovan odlingsgränsen och på Skattefjällen och uppdrog till länsstyrelserna att sälja jakt- och fiskekort till allmänheten.
Efter många turer även i Europadomstolen kom frågan tillbaka till Högsta domstolen (HD). HD beslutade att underkänna statens administrativa åtgärd att ge den rätt den så att säga givit sig själv och slog fast att rätten till jakt och fiske -och då även att upplåta den till allmänheten- tillkommer berörd sameby på grunden urminnes hävd. Pilotmålet gällde Girjas sameby i Norrbotten därav benämningen Girjasmålet. Samma rättsgrund gäller i princip för alla samebyar.
Regeringen har nu tillsatt en parlamentarisk utredning med stark juridisk expertis för att utreda och lägga grunden för en hållbar juridisk och samhällelig lagstiftning. Utredningens ordförande är ordföranden i HD.
Detta får ses som ett konstaterande att staten insett att det inte längre går att sopa de samiska rätts- och kulturfrågorna under mattan. Den har med tiden blivit så knölig att inte minst staten snubblar och får invändningar och skarp kritik från fler internationella organ – FN och andra – vilket är ytterst pinsamt för en rättsstat!
Den okunskap Nilsson avslöjar om rätten till land och vatten i Sapmi delar han med många, inte bara staten. Det är på sitt sätt förklarligt i ett samhälle som vuxit fram i skuggan och förlängningen av Rasbiologiska Institutet, för övrigt knutet till Uppsala universitet och grundat på ett enhälligt beslut i riksdagen.
Ett aktuellt exempel på att den samiska rätten och kulturen hyllas i högtidstal för att snabbt försvinna när det kommer till beslut är gruvbrytningen (under 14 år) i Gallok/Kallok för att skövla naturmiljön och spoliera renskötseln i området för framtiden. Ett beslut formulerat av den näringsminister som sagt sig ”älska gruvor”, men inte vet/vill ta reda på det rättsskydd som ska gälla för renen och renskötseln och inte heller natur och miljö.
Kravet på en förändring av rättsordningen i Sverige som rättsstat är uppenbar!
Det är på denna grund utredningen vilar byggd på historiska fakta och senast Högsta domstolens dom. Nilsson underkänner detta med hänvisning till allmänt tyckande och populistiska förslag.
Jag vill tro och hoppas att Jägarförbundet vet bättre och arbetar i annan riktning.