Sveriges åker- och betesareal har minskat med 1,4 miljoner hektar (32 procent) sedan 1951. Huvuddelen av den nedlagda jordbruksmarken har blivit skog; under 1950-och 1960-talen till stor del genom granplantering och därefter främst genom att marken blivit liggande oanvänd och förr eller senare blivit skog.
En kartläggning av den svenska åkermarkens arrondering tyder på att 0,6 miljoner hektar av den fortfarande brukade åkern saknar förutsättningar för lönsamt jordbruk och sålunda är nedläggningshotad. Det är små svårbrukade fält som hålls i bruk av bönder som arbetar för en ringa timpenning och genom jordbruksstöd. Om stödens värde minskar genom nominella sänkningar eller inflation samtidigt som gamla förnöjsamma bönder slutar, kommer nedläggningen att påskyndas.
En statlig utredning (SOU 2020:4) föreslår bl a skogsplantering på 0,14 miljoner hektar nedlagd åker för att inlagra koldioxid i växande träd och därmed minska nettoutsläppen av växthusgaser. Vissa remissinstanser stöder beskogningsförslaget medan andra motsätter sig beskogning av jordbruksmark. De framhåller att beskogning skadar biologisk mångfald och att marken kan komma att behövas för matproduktion i framtiden när klimatförändringen gjort odlingsförhållandena sämre i delar av världen medan Sverige kan få bättre förutsättningar för matproduktion.
Vi menar att trädplantering kan vara ett bra alternativ på vissa åkrar som inte behövs för matproduktion de närmaste årtiondena. Skog kan i vissa fall långsiktigt förbättra marktillståndet jämfört med jordbruk. Lövträd eller blandskog är att föredra framför gran ur både markvårds- och biodiversitetssynpunkt. Efter en trädgeneration kan marken återställas för jordbruksproduktion om det behövs.
Med hänsyn till den framtida matförsörjningen har snabbväxande lövträd fördelen att de lönsamt kan avverkas redan efter 20–30 år medan gran bör växa 50–70 år. För biologisk mångfald kan självsådd lövdominerad skog vara bättre än planterade snabbväxande lövträd. Om matbrist inte uppkommer kan en del lövträd få fortsätta växa till gamla naturvårdsträd som också inlagrar mycket kol. För att man snabbt skall få självsådd skog på nedlagd åker krävs markberedning som måste vara skonsam för att inte skadar naturvärden.
Om matproduktion ska bibehållas på små nedläggningshotade åkrar uppkommer frågan vad för slags produktion som ska bedrivas där. I nuläget är spannmålsodling inte lönsamt på smååkrar. Men vår forskning visar att ekologisk nötköttsproduktion kan bli lönsam om man kan skapa stora betes-skogsmosaiker av nedläggningshotad och nedlagd åker- och betesmark och mellanliggande skog. (https://www.mdpi.com/2073-445X/9/2/42). Om igenslyade marker i sådana mosaiker gallras till nya björkhagar får man betesmarker med kolinlagrande lövträd, alltså agroforestry som också ingår i förslag från SOU 2020:4. Produktionen i sådana betes-skogsmosaiker kan bidra till att uppfylla livsmedelsstrategins mål om ökad matproduktion liksom målet att öka den ekologiska jordbruksarealen. Enligt en rapport från Jordbruksverkets (2019:1) kan ökad areal trädklädd betesmark också vara bra för biologisk mångfald. För mångfalden är det viktigt att de nyskapade betesmarkerna hävdas av nya betesdjur och inte djur som flyttas från värdefulla naturbetesmarker.