Regeringen vill inrätta en jämställdhetsmyndighet i Göteborg. Myndigheten ska ha till uppgift att dels styra och genomföra jämställdhetspolitiken, dels utvärdera samma politik. Förslaget kan låta som en bra idé och det är just det som är tanken – att det ska låta bra.
I själva verket riskerar förslaget att ha motsatt effekt och leda till mindre jämställdhetsarbete.
Tanken är att ett antal uppgifter ska överföras från andra myndigheter till jämställdhetsmyndigheten. Det berör bland annat Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) i Uppsala, Länsstyrelsen Östergötland, Länsstyrelsen Stockholm och Socialstyrelsen, vilka alla har nationella kompetens- och samordningsuppdrag för mäns våld mot kvinnor och våld i andra nära relationer. NCK och länsstyrelsen Östergötland har även uppdrag rörande hedersrelaterat våld, vilka även de är tänkta att överföras till den nya myndigheten.
Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck hör till de viktigaste frågorna kopplat till mänskliga rättigheter och jämställdhet i dagens Sverige.
NCK arbetar med metodutveckling, utbildning, information, kunskapssammanställningar, analys av forskningsbehov samt med direkt stöd till våldsutsatta kvinnor.
Förutom omfattande utbildningsverksamhet och en myndighetstäckande kunskapsbank finns vid NCK:s kliniska enhet kvinnofridsmottagningen och Sveriges största nationella stödtelefon Kvinnofridslinjen. Det är av stor vikt att denna verksamhet bedrivs vid Uppsala universitet utan avbrott.
Länsstyrelsen Östergötland har sedan år 2005 på ett förtjänstfullt sätt bidragit till ett långsiktigt och strategiskt arbete för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. En kvalificerad organisation har byggts upp inom myndigheten.
Ingenting talar för att behovet av omfattande insatser för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck kommer att minska.
Vår uppfattning är tvärtom att ökade ansträngningar måste göras på detta område. Länsstyrelsen Östergötlands nationella uppdrag att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck bör permanentas.
Statskontoret, vars uppgift är att utvärdera andra myndigheter och deras verksamheter, gjorde så sent som förra året en genomgång av regeringens styrning av uppdragen till de fyra myndigheterna (Nationella uppdrag om mäns våld mot kvinnor – en analys av regeringens styrning). Slutsatsen blev att det inte finns behov av förändrad organisation eller ansvarsfördelning.
Tvärtom pekade Statskontoret på flera risker med en omorganisering. Risken för kompetensförlust, vilken drabbar dem som är utsatta för våld eller hot om våld, bedömde man som stor.
Utöver risken för förlust av kompetens är sannolikheten stor att jämställdhetsarbetet inom andra myndigheter och aktörer sidoordnas och nedprioriteras om regeringen får sin vilja igenom. Ett aktivt jämställdhetsarbete måste bedrivas inom alla relevanta myndigheter för att få genomslag.
Vi moderater ställer oss även kritiska till att den nya myndigheten dels ska delta i genomförandet av jämställdhetspolitiken, dels utvärdera sitt eget arbete.
En bättre ordning hade varit att låta myndigheter med särskild kompetens inom sina respektive delområden, såsom Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering eller Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, ansvara för utvärderingen.
Regeringens förslag, som kommer att rasera ett väl fungerande arbete, grundar sig på gamla föreställningar. I en debatt i riksdagen sade jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) "att vi ska uppnå bättre effekter nu”. Hon hänvisar till att Riksrevisionen tidigare menat att den gamla organisationen inte gav de effekter som man ville ha. "Exempelvis minskade inte våldet" sade Regnér i debatten. I den nyutkomna rapporten i ämnet från Brottsförebyggande rådet visas tvärt om att flera våldstyper i nära relationer minskar.
Vi motsätter oss att bryta upp och flytta väl fungerande verksamheter till en ny myndighet utan att det motiveras av tungt vägande fördelar.
Det som inte är trasigt behöver inte lagas. NCK:s värdefulla verksamhet hör hemma och bör vara kvar i Uppsala. Vägen till ett mer jämställt samhälle går via en politik som är bra och inte stannar vid att låta bra.
Andreas Norlén, ordförande (M) i riksdagens konstitutionsutskott
Marta Obminska, riksdagsledamot (M) för Uppsala län
Gunnar Hedberg, tidigare kommunstyrelsens ordförande (M) i Uppsala kommun