Avslöjandet på den så kallade Swishlistan av ett antal knarkköpare i Sundsvall, aktualiserar ett problem som enligt min åsikt inte uppmärksammas tillräckligt. Nu debatteras det om det var rätt eller fel att deras mobilnummer avslöjats. Jag anser att det är en i sammanhanget underordnad frågeställning.
Fokus borde främst ligga på vilken grad av ansvar man som köpare av illegala droger har eller bör ha, för de brott som de kriminella gängen begår. Våldet har eskalerat till en nivå som inte längre är acceptabel. Små och stora barn förses med vapen och uppdrag att mörda. Ligorna skjuter på varandra så att personer i omgivningen skadas och dör. Lägenheter och hus sprängs utan tanke på risken för skador och dödsfall.
De köpare som väljer dessa gäng som leverantörer av partydroger måste vara blinda för detta. Hur kan de annars försvara sina inköp och därmed sitt stöd för ligornas verksamhet?
Exempel på rakt motsatt beteende ser man i den ökande trenden att bojkotta konsumtionsvaror som tillverkas på ett icke moraliskt godtagbart sätt. Exempelvis de stora klädkedjorna tvingas se över sin tillverkning i låglöneländer och sina materialval. För att inte tala om upprördheten när det gäller dålig djurhållning och höns och grisars lidande. Bojkotter av vissa leverantörer eller produkter är där sällan långt borta.
I dessa sammanhang använder vi gärna moraliska argument. Vi ska värna om djur, människor och miljö; det skriver vi gärna under på.
I ljuset av detta blir diskrepansen i resonemanget stor, när en och samma person en fredagskväll ratar en icke ekologisk fläskfilé för ett par ekologiska tofuburgare, för att senare betala för några gram kokain som efterrätt.
Den egna njutningen övertrumfar alla betänkligheter inför handlingens konsekvenser. När individer köper droger kan de hävda att deras avsikt bara är personlig njutning eller lite verklighetsflykt. Själva skulle de aldrig skada någon. Men ingen av dessa köpare kan vara omedveten om konsekvenserna av sina handlingar. De kriminella gängen använder varje köpares pengar för att fortsatt finansiera och expandera sin våldsamma verksamhet. Således uppväger de negativa konsekvenserna med råge det personliga nöje som eftersträvas, vilket gör deras handlingar helt oförsvarbara.
Moralfilosofen Peter Singer formulerar en i detta sammanhang användbar princip: Individer som medvetet stödjer aktiviteter som leder till skada, delar moraliskt ansvar för skadan.
Frågar du en miljökämpe om denne önskar att det stiftades en allmän lag om att bara ekologiska livsmedel fick saluföras, så skulle du förmodligen få svaret ja. Denne handlar på ett sätt som 1700-talsfilosofen Immanuel Kant, utifrån miljökämpens personliga övertygelse, skulle kalla förnuftigt. Han hävdar att vi, utan förankring i religion eller i en viss handlings konsekvenser, är förnuftsvarelser och att vi med detta förnuft och enkel logik kan inse vad som är etiskt rätt eller fel.
Jag efterlyser att det offentliga via skolmaterial och kampanjer tar ett krafttag för att vädja till alla drogköpares förnuft för att tydliggöra och förstärka insikten i det medansvar man som köpare har när man köper partydroger.
Ingen köpare torde kunna svära sig fri från ansvar om ansvaret presenterades på ett pedagogiskt sätt. De måste fås att inse att de har skyldiga och oskyldiga offers blod på sina händer.