”Det är en oro varje månad. När räkningarna är betalda behöver jag lägga allt som blir över på mat.”
Orden kommer från Beatrice, en ensamstående småbarnsförälder i Hässleholm. Inflationen har skapat en levnadsomkostnadskris som slår särskilt hårt mot låginkomsttagare – mot människor som Beatrice och hennes dotter. Och de är långt ifrån ensamma. Det finns en stor risk att barnfattigdomen förvärras av krisen. Familjer som tidigare hade små marginaler behöver nu hjälp från frivilligorganisationer som Majblomman för att få hjälp med det allra mest basala.
Elpriserna steg under förra året med 100 procent, och livsmedelspriserna med 20 procent. En vitkål blev 66 procent dyrare, kaffe 40 procent dyrare och priset på mjölk och smör ökade med 36 procent.
I Unga Örnars och Tankesmedjan Tidens nya rapport ”Barnen och krisen” har vi kartlagt hur reallönesänkningarna slår mot vanliga svenskar. Siffrorna talar sitt tydliga språk, men det verkligt hjärtskärande är vittnesmålen från människor av kött och blod, från barn, ungdomar och föräldrar. Berättelser om kompisar som inte går till skolan när det är för kallt ute, eftersom föräldrarna inte har råd att köpa vinterjackor. Om Beatrice, som så gärna vill ha råd att ta sin dotter till ett lekland, utan att kunna se hur pengarna ska kunna räcka till det.
Av de ensamstående svenskar som tjänar mindre än 35 000 kronor i månaden har tre av tio svårt att ha råd att köpa näringsrik mat till familjen alla dagar i veckan. Detta visar en SIFO-undersökning som genomfördes nyligen, på uppdrag av organisationerna Majblomman, Hyresgästföreningen, Rädda Barnen och Svenska Röda Korset.
Hur hamnade vi här?
Det uppenbara svaret är naturligtvis inflationen. Men det har också skett strukturella förändringar under de senaste decennierna, som gjort att barnfamiljerna med minst marginaler har så svårt att klara prisökningarna: lägre fattigdomsutjämnande ersättningar, vidgade ekonomiska klyftor och inte minst en arbetslöshet som konsekvent bitit sig fast på betydligt högre nivåer än innan 90-talskrisen. Oavsett färg på regeringen har svenska beslutsfattare inte gjort det som krävts för att få bort barnfattigdomen.
I rapporten föreslår vi ett antal åtgärdsförslag som syftar till att motverka barnfattigdomen. Det absolut viktigaste på lång sikt är att minska arbetslösheten och få fler människor i arbete, men i den akuta kris som nu uppstått behövs lösningar även på kort sikt.
Vi föreslår bland annat:
- Förtur till fasta jobb för föräldrar med försörjningsansvar.
- Höjt och inflationsjusterat barnbidrag.
- Ett tillfälligt och behovsprövat krisbidrag till barnfamiljerna med sämst marginaler.
- Kostnadsfri frukost i skolorna.
- Förtur i bostadskön och hyresavdrag för barnfamiljer.
De barn som växer upp i fattigdom kommer att bära med sig detta i resten av sina liv. Detta kan inte vara acceptabelt för hur Sverige ska se ut.
Lägets allvar är belagt svart på vitt, i såväl statistiken som i enskilda människors vittnesmål. Nu måste politikerna säkerställa att inga föräldrar tvingas behöva välja mellan att köpa vinterkläder eller mat till sina barn.