Vilket block kommer ni att stödja? Vilken statsministerkandidat har ni inför valet? Kan ni ingå i en regering där även just det partiet ingår? Frågorna till partierna inför val till riksdagen är många.
Varför ställs dessa frågor? Frågorna borde ses som meningslösa eftersom ingen med säkerhet kan veta vilket valresultatet blir och de borde ses som irrelevanta mot bakgrund av vad partiers roller bör anses vara. Likväl handlar mycket av samtalen och skriverierna om vem som ska vara med vem. Ser partierna detta som ett problem? I så fall får de skylla sig själva.
Det är inte ovanligt med konstateranden som: vi är överens om det mesta. Samtidigt uppmanar partierna oss att rösta just på sitt parti. Men, ni är ju överens inom ert ”block” om det mesta, vilket borde leda till slutsatsen att väljaren väljer endast block och sedan singlar slant.
Med detta synsätt, som tycks prägla valen, har vi egentligen att välja mellan endast två alternativ. Härigenom blir strävan efter makt överordnad ideologi. Mediernas roll blir den eftersträvade, nämligen att skapa spänning genom att skildra valet som en boxningsmatch, vars utgång handlar om huruvida den ena sidan ska lyckas slå en knockout eller det blir en poängseger, liten eller stor.
Om detta är en någorlunda korrekt beskrivning bör frågan om varför det finns olika partier ställas. När en partiledare uttalar att man inom blocket är överens om det mesta, betyder väl det att det egentligen är egalt vilket av blockets partier man röstar på. Nästa dag uppmanar samma partiledare oss att rösta på just hans/hennes parti, med motiveringen att man har en annan syn än andra partier på den och den frågan. Förvirrande, eller hur?
Politiska partier har att företräda en formulerad politisk ideologi och förväntas ha en mening i konkreta politiska spörsmål. Inriktningen fastställs av partiernas högsta beslutande organ: kongress, landsmöte, partistämma, riksting och landsdagar.
Det är den politiken högsta beslutande organet i ett parti angett som argument för att rösta på partiet. Hur kan det då vara möjligt att i strid med dessa beslut träffa överenskommelser med andra partier? Ska man kunna bilda regering krävs kompromisser, krävs att kunna ge och ta. Jo, men regering bildas efter val, varvid förhandlingar tar vid. Härvid borde inte vara möjligt att ge avkall på den ideologiska grunden, som utgör anledningen till att ett visst parti finns.
Jag tror att de flesta väljare vill att partierna tydligt visar korten under valrörelsen utan bindning till viss regeringskonstellation. Regering bildas efter val. Sammansättningen bestäms av mellan vilka partier en regeringspolitik kan formuleras utan avsteg från något av partiernas ideologiska grund.
En ny företeelse är att en överenskommelse om regeringspolitiken kombineras med ett avtal, om vissa politiska ställningstaganden, med ett eller flera andra partier. Exempel: Januariöverenskommelsen mellan å ena sidan Socialdemokraterna och Miljöpartiet och å andra Centern och Liberalerna. Ett annat exempel är Tidöavtalet, en överenskommelse mellan nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna.
Vad betyder egentligen sådana avtal? Hur ansvarigt är partiet, som tecknat avtal men inte är en del av regeringen? Man är med och styr, men ändå inte. Ur demokratisk synpunkt kan konstruktionen ifrågasättas. Ansvarsfrågan måste, i en demokrati, vara tydlig.
I de fall så stor samstämmighet inte finns att ett parti kan ingå i en viss regeringskonstellation borde det självklara vara att utgöra opposition. I fall där ett parti säljer sin ideologiska själ för att möjliggöra åtkomst av makten är förvånande att partiets medlemmar inte reagerar. Ändring av ideologisk inriktning bör kunna göras av endast högsta beslutande organet, som ju fattat inriktningsbeslutet, inte av partiets styrelse eller något partiråd.
Möjligheterna att få gehör för sin politik torde vara större i opposition än i en regering för vilken man lämnat sin ideologi.