I svenska domstolar finns nämndemän. Det är vanliga människor, utan juristutbildning, som är lekmannadomare. Tre nämndemän dömer tillsammans med en juristdomare och allas röster väger lika tungt. Ansvaret vilar tungt på dessa lekmän.
Men i dag får nämndemän nästan ingen utbildning. Även om de flesta lekmannadomare går samvetsgrant till väga tror vi inte att de har tillräckligt goda förutsättningar med tanke på den tunga uppgift som lagts på dem. Vid de tillfällen då nämndemän vägleds av privat tyckande kan det bli förödande för både offer och åtalad.
När vi nämner exemplen här nedan är det inte för att ta ställning i skuldfrågan. Det är domstolarnas sak. Men de offentliga domsluten visar vilka argument som nämndemän – vars röst väger lika tungt som den utbildade domarens – ibland grundar sina beslut på.
Mars 2018. Domaren vill fälla en man för misshandel av sin fru. Två nämndemän friar mannen, eftersom hans fru är av mindre bra familj och inte grät då hon lämnade sin berättelse. De uppger också att det inte är ovanligt att kvinnor ljuger om hot och våld.
April 2018. Domaren vill fälla en man för våldtäkt. Två nämndemän friar mannen, eftersom kvinnan inte försökt rymma och det "inte varit fråga om något bråk eller slagsmål, så som man tänker sig att en våldtäkt ska vara".
Juni 2018. Domaren vill fälla en man för våldtäkt. Nämndemännen friar för att kvinnan bland annat spelat in en privat sexfilm.
April 2020. Domaren vill fälla en man för våldtäktsförsök. Två nämndemän friar mannen och underkänner kvinnans trovärdighet. "Kvinnan har inte någon gång under förhandlingen tittat den tilltalade i ögonen", skriver de. De anser också att kvinnan borde ha varit mer avslappnad under rättegången om hon talat sanning.
I samtliga av rättsfallen ovan har den domare som är utbildad jurist med flera års erfarenhet kommit till en annan slutsats än två eller tre lekmannadomare.
Nämndemännen är en central del av domstolarnas vardag, men vilka förutsättningar har de i dag att göra ett gott arbete? De väljs slumpmässigt ut till varje rättegång och det hänger i mycket på dem själva hur mycket de sätter sig in i olika brottsrubriceringar. Nämndemän kan vara näst intill helt okunniga om sexualbrott, bevisvärdering och om brottsoffers reaktioner när de ställs inför en våldtagen, traumatiserad kvinna.
Såväl juristdomare som lekmän behöver följa fakta i rättssalen, inte sina fördomar. Rättssäkerhet kräver kunskap och omdöme genom hela rättssystemet, från poliser, till åklagare, till nämndemän.
Nämndemännen behövs, men systemet behöver förändras. Vi liberaler vill ha en genomgång som belyser vid vilka brottsrubriceringar domaren och nämndemännen oftare än annars är skiljaktiga. Vi vill fortsätta bredda rekryteringen bortom partiernas medlemskårer, och renodla så att nämndemän finns i tingsrätt och förvaltningsrätt men inte i domstolarna i högre instans. Vi vill också att den obligatoriska nämndemannautbildningen byggs ut så att nämndemännen får stärkt kunskap, till exempel om brottsofferfrågor.
Det ställs – och måste ställas – höga förväntningar på de kvinnor och män som har fått det svåra uppdraget att vara lekmannadomare. Och de behöver ges bättre förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag.
Kunskap, gott omdöme och rättskänsla måste prägla samtliga fyra domare i en rättegång. Alla som möter ett förmodat brottsoffer ska kunna göra en rättvis och balanserad bedömning i en smärtsam situation. Det kräver att nämndemännen får mer kunskap. Vi liberaler har länge påtalat att brottsoffer behöver mer stöd i vårt land. Minst lika viktigt är att de garanteras en rättvis och trygg rättegång.