"Något ruttet har fått fäste i universitetsstrukturen"

Uppsala universitets svar på TV4:s granskning av cancelkulturen i akademin blev en bred inbjudan till seminarium med rubriken ”Puzzling incidents in teaching” – invitation to collegial discussion”. Allt på engelska, vilket i sig är obegripligt då vårt myndighetsspråk är svenska. 

Seminariet ska gå av stapeln 3 december 2022. Frågor som skall dryftas mellan kollegor är: Vad anser vi är svårt eller känsligt inom våra fält? Hur kan lärare lära sig från inträffade situationer? Vad kan lärare göra för att främja en inkluderande lärandemiljö? Och hur kan förbryllande incidenter vara en utgångspunkt för lärare att lära av varandra?  Seminariet skall ledas av vicerektor Tora Holmberg och senior fakultetsadministratör Kim Solin. 

Vi vet att det är många som har blivit illa åtgångna i akademin relaterat till cancelkulturen. Med tanke på frågeställningarna ligger det nära tillhands att tro att n-ordet-incidenten kommer att tas upp där jag spelar huvudrollen.  Men ingen har talat med mig, varken från universitetsledningen eller institutionsledningen, sedan TV4 sände inslaget, eller för den delen sedan händelsen inträffade.  

Samma sak hände vid rektors seminarium i mars 2020 där ett antal inbjudna paneldeltagare talade. Vissa av dem talade om händelsen med bristfällig information om sakförhållandena. I alla sådana här fall är verkliga människor inblandade. Vi är aktörer i ett händelseförlopp med maktdimensioner. Innan seminariet började, hälsade jag på paneldeltagarna, varvid jag även räckte fram handen till dåvarande rektor Eva Åkesson. Hon vägrade ta min hand och kontrade med frågan ”Vem är du?”. Människan och kollegan Aronsson var oviktig. Så mycket för det kollegiala. 

Och nu kommer ännu en inbjudan i kollegial anda. Här finns ett mönster att skönja.  Om jag hade varit rasifierad eller svart, för att använda samma språkbruk som studenterna som anmälde mig och som legitimerades genom Uppsala universitets handläggning av ärendet, skulle tystandet av mig inte accepteras. Likavillkorsspecialister skulle ropa högt och åberopa diskrimineringslagen.

Jag är en vit medelklasskvinna, född och uppvuxen i Uppland vars förfäder går tillbaka till 1500-talet och därmed tillhör jag gruppen, i identitetspolitiska termer, vit överhöghet (white supremacy), snäppet under den hatade vite mannen, som enligt vissa rabiata forskare bör elimineras från akademin (UNT 2022-03-28 Vetenskap ska inte lämnas åt en grupp vita män).

Hudfärg mot hudfärg. Identitet mot identitet. Krossa det fria ordet. Förbjud. Den cyniska identitetspolitiken fungerar så med sin cancelkultur, vilket universitet vill möta med ännu ett kollegialt seminarium som med stor sannolikhet inte kommer att leda till någonting.

De som anordnar seminariet är själva en del av cancelkulturen. Vi vet redan att vi andra skall läxas upp med en ideologiskt driven svada där de rättskaffens skall uppfostra oss vilseledda lektorer. Låt oss påminna oss om Gustaf Frödings ord: 

”Jag vill ej vara ädel, jag vill ej vara god,
de goda och de ädla de ställa upp sin stod,
i skönaste belysning på högsta piedestal,
med inskrift om bedrifter i hörnet av sin sal.
Sen stå de och betrakta sin älskliga bild,
hur ädel är ej minen, hur god och blid och mild,
de tänka i sitt hjärta, Si, allt är ganska gott!
– men bakom står Hin onde och hostar så smått.”

Nej, allt har ett löjets skimmer över sig. Ett närmast tragikomiskt tilltag som andas desperation och bristande fantasi. Men tyvärr lever vi i en farlig tid. Något ruttet har fått fäste i universitetsstrukturerna och vi måste samla våra trupper (ja ni läser rätt en militärstrategisk term för även humanister bör kunna sin Clausewitz), för att rädda det vi har lovat att skydda när vi tog emot insignierna för doktorsgraden och fördes över parnassen vid promotionen. Vi lovade att vara trogen vetenskapen och undervisningen. Men det finns hopp. Regeringen skall tillsätta en utredning. Och vi blir alltfler som höjer våra röster och berättar om dårskaperna som vi utsatts för i akademin. 

Ett kollegialt seminarium kan inte blidka monstret cancelkultur utan hydrans huvud måste huggas av och stumpen brännas. 

Uppsala universitet med sitt kraftfulla historiska och vetenskapliga kapital borde kunna bättre än så här – något jag tog upp med förre vice-rektor Thorsten Svensson som var den ende från universitetsledning som uppvisade både moralisk kompass och integritet i n-ärendet. Mer av sådant akademiskt ledarskap behövs.