Det pågår en pandemi och historia skrivs varje dag. Sverige sticker ut på flera sätt internationellt med sin hantering av krisen. Är vi bäst eller sämst i klassen, eller kanske båda två? När historieböckerna i framtiden ska sammanfatta hur Sverige klarade coronaviruset får det aldrig bara bli myndigheternas egen bild som sparas för framtida generationer. Därför är journalistiken, transparensen och alla människors yttrandefrihet viktigare än någonsin just nu. Men därför är det också oacceptabelt när myndigheter de senaste månaderna försökt stoppa granskningar och dölja viktiga uppgifter för det svenska folket.
Svenska folket vill veta vad som händer bakom kulisserna. Alla vill vi veta vad som ligger bakom Folkhälsomyndighetens olika beslut, vilka vårdföretag som saknar skyddsutrustning och på vilka äldreboenden viruset spridits bland personal och de äldre. Och det är allas vår rätt i lag att få veta dessa saker.
Ändå har flera myndigheter ägnat sig åt att stoppa och förhala insynen för journalister och i förlängningen hela allmänheten, något som är så viktigt att det finns inskrivet i våra grundlagar.
En rad gånger har myndigheter hållit uppgifter hemliga med hänvisning till patientsekretess. Den sekretessen ska skydda enskilda individers hälsouppgifter, men under pandemin har den använts för att hemlighålla viktiga uppgifter om hela sjukhusavdelningar, äldreboenden eller till och med hela kommuner. I Gällivare, Örebro och flera andra platser har offentliganställda tystats när de ombetts att hänvisa alla samtal från journalister till chefen. Att år 2020 behöva påminna om det är ett lagbrott att inskränka de anställdas meddelarfrihet är oroväckande. I region Stockholm, där pandemin slagit som hårdast och där mediernas uppgift att granska är som viktigast, kan det ta många veckor att få en kopia på ett offentligt dokument, även det i strid med lagen.
Den icke-transparens som uppstår är ett demokratiskt problem. Allmänheten har rätt att veta vad som händer under en pandemi. Då duger inte ”det är mycket att göra”, eller ”vi raderade mejl på grund av GDPR”.
Det kanske allvarligaste exemplet hittills hittar vi i Södermanland, där kommuner och region medvetet lagt upp strategier för att slippa berätta för svenska folket om vad som sker på länets äldreboenden. Ansvarig utgivare vid Sörmlands Media har med rätta JO-anmält både toppchefer och tjänstemän.
Men att myndigheter ”fifflar” sig runt våra lagar riskerar långt allvarligare konsekvenser än att information inte kommer ut. Det leder till att invånarna tappar förtroende för myndigheter överlag. Det förtroende som är en grundbult i en fungerande demokrati. Det förtroende som Folkhälsomyndigheten gärna lyfter fram som en orsak till att svenskar i hög grad faktiskt följer coronarekommendationer.
Föreningen Grävande journalister representerar tusentals journalister över hela vårt land, reportrar och redaktioner som dagligen arbetar för att leverera information till allmänheten. Vi har noggrant följt hur den svenska regeringens politik lett till försämringar och till en otydlighet i den svenska öppenheten. Det är dags för kulturminister Amanda Lind och justitieminister Morgan Johansson att ta bladet från munnen. Se till att transparens och öppenhet blir allas vårt trygga fundament. Låt inte svenska myndigheter lägga krokben för demokratin under en pågående pandemi.