REPLIK
Redan 1993 fastställdes att ett svenskt slutförvar ska skyddas av flera funktionsmässigt oberoende barriärer så att säkerheten upprätthålls även om någon barriär skulle sluta fungera.
Att SKB:s egna KBS-metod inte har skyddsbarriärer som klarar gällande säkerhetsvillkor förbigås i kärnavfallsbolagets svar (UNT 22/4). I stället framhålls att KBS-metoden har accepterats av Strålsäkerhetsmyndigheten. Och precis så är det.
En svensk myndighet har således godkänt en slutförvaringsmetod för högaktivt kärnavfall som inte ens klarar de säkerhetsvillkor som utgår från miljöbalkens Försiktighetsprincip och som har preciserats i Flerbarriärsprincipen. Och varför vill även statliga Vattenfall, som deläger SKB, kringgå de säkerhetsvillkor som regeringar och myndigheter har hänvisat till sen 1993?
Det är just detta orimliga vi vill synliggöra – och särskilt för alla som är förtroendevalda eller har sina hem, arbeten och fritidshus i uppländska kommuner.
Kritiken mot Forsmark som plats för ett slutförvar bemöts av SKB med svepande påståenden som att ”avståndet till kusten inte har någon avgörande betydelse” trots att hydrogeologiska fakta visar motsatsen. I berggrundens djupa sprickor finns grundvatten som bildar långsamma flöden som rör sig ”nedströms” mot kusten tills de når utströmningsområden och därmed marknära nivåer med människor och natur.
En KBS-deponi på 500 meters djup omges alltid av grundvattenflöden. Därför fanns goda skäl när SKB redan för 20 år sedan uteslöt alla kustnära platser, som Forsmark, där grundvattnet ger radioaktiva läckage en snabb vattenväg till markytan. I stället borde SKB valt platser i inlandet med långa och långsamma grundvattenflöden. Där kan radioaktiva läckage fördröjas, spädas ut, börja avklinga och även fastna långt nere i bergets spricksystem innan några flöden når marknära nivåer med människor och natur.
Den slutförvaringsansökan som nu ligger på regeringens bord gäller således en metod som inte klarar gällande säkerhetsvillkor och en plats som ytterligare förstärker risker för kommande generationer. Dessutom har Mark- och miljödomstolen redan underkänt SKB:s kopparkapslar pga korrosionsproblem.
Och hur länge till ska vi ha en tillsynsmyndighet som med tigande samtycke accepterar att SKB kringgår säkerhetsvillkoren för ett svenskt slutförvar för högaktivt kärnavfall?