Det har nu gått över två månader sedan Mahsa Jîna Amini – som anklagades för att ha burit sin hijab fel – mördades i Iran. Under demonstrationerna som följt har många människor mist livet, flera av dem minderåriga. Det är både imponerande och oroväckande att bevittna de flickor och unga kvinnor som själva tar kampen för sina rättigheter – med livet som insats. Protesterna i Iran och runt om i världen visar hur viktig kampen för jämställdhet och flickors och kvinnors rättigheter är.
Men det är inte bara i Iran som flickors och unga kvinnors rättigheter hotas. Enligt Plan Internationals rapport som släpptes i oktober minskade de politiska rättigheterna i 60 länder förra året. 29 000 flickor i 29 länder, däribland Sverige, har intervjuats för rapporten som visar att var femte flicka har blivit avskräckt från att engagera sig politiskt, delvis på grund av rädsla för att utsättas för hot, hat och våld. På grund av bland annat normer och bristen på förebilder upplever bara hälften av flickorna att samhället accepterar tjejer som engagerar sig politiskt. Även här hemma har vi sett exempel på hur kvinnliga politiker utsätts för hot och hat.
Att flickor riskerar våld och hat när de uttalar sig eller engagerar sig politiskt för att stärka sina grundläggande rättigheter är alarmerande. Att så många flickor avskräcks från att delta i politiken är oroande, och det är allvarligt att bristen på jämställdhet globalt gör att flickors och unga kvinnors rättigheter hotas.
Flickor och kvinnor är underrepresenterade där politiska beslut fattas. Bara 1 procent av världens parlamentariker är kvinnor under 30 år vilket leder till att flickor och unga kvinnor inte är delaktiga i beslut som påverkar deras liv. Risken finns att frågor som är viktiga för tjejer och kvinnor inte når maktens korridorer.
Sveriges är ett av de mest jämställda länderna i världen, här är andelen kvinnor i riksdagen 46 procent. I många av de länder vi arbetar är inte ens en femtedel av ledamöterna kvinnor. Afghanistan är ytterligare ett exempel där kvinnor är gravt underrepresenterade i politiken. 2021 fanns det 27 kvinnor i parlamentet, i dag är siffran noll. Flickor tvingas ur skolan och måste täcka sina kroppar för att inte riskera sina liv.
Min finsk-iranska kollega Baharak Bashmani, som arbetar för Plan International Finland och bloggar om Iran, skriver att protesterna i landet inte bara handlar om hijab, islam och religion, utan att iranier protesterar mot regeringen. De kämpar för demokrati, för rätten att bestämma över sin egen kropp och för grundläggande mänskliga rättigheter. Det handlar om kvinnors rätt att cykla, sjunga offentligt, skilja sig, ta hand om sina barn och om rätten att välja hur de ska klä sig. Det handlar om att stoppa orättvisa och brutala arresteringar, tortyr, våldtäkter och avrättningar av alla som vågar stå upp emot regeringen.
Mordet på Amini och andra flickor i Iran visar att det är en lång väg kvar innan flickor och kvinnor kan bestämma över sina egna liv. Protesterna runt om i världen visar hur viktig kampen för flickors och kvinnors rättigheter och kampen mot könsbaserat våld är. Vi måste alla stå upp för mänskliga rättigheter i solidaritet med flickor och unga kvinnor i Iran och kräva att våldet upphör.
Alla flickor och unga kvinnor ska vara fria att bestämma hur de vill leva sina liv. Alla barn måste växa upp i en trygg och säker miljö där de fullt ut kan utöva sina rättigheter, oavsett om det är i Iran, Sverige eller någon annanstans. Könsbaserat våld är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och bristen på jämställdhet gör det extra utmanande att födas som flicka. Över hela världen går utvecklingen för jämställdheten alldeles för långsamt framåt. Vi har alla ett ansvar att bidra till ett samhälle där kön inte avgör vilka rättigheter man har.