Slutreplik
I en replik om nyanlända kvinnors svårigheter att integreras i Uppsala skriver Mohamad Hassan att hela hans ”politiska gärning” bygger på tron på kvinnors möjligheter till jobb. Precis som att hans självbild skulle erbjuda en lösning i sig. Det är dessutom stora ord för ett kommunalråd som nyligen sålt sin politiska själ för att ingå i ett styre som möjliggör könsseparata badtider i Gottsunda (UNT 24/2-19).
Dessutom har Hassan fel i sak när han menar att problemet med nyanlända kvinnors svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden på grund av barnomsorg löstes 2016. För drygt ett halvår sedan levererade KPMG en rapport på beställning av Uppsala kommun (”Granskning av kommunens arbete med etablering och integration”) där de fastslår:
”Beslut om barnomsorg på heltid kräver beslut från den avdelning som ansvarar för etablering, samtidigt som Arbetsförmedlingen inte kan skriva in arbetssökande på heltid innan de har barnomsorg. Därmed uppstår ett moment 22 som i slutändan främst drabbar kvinnor.”
Kanske menar han att KPMG, som är en av världens fyra största revisionsbyråer, delger kommunen felaktig information. Men det är väl egentligen mer troligt att han i sin roll som arbetsmarknadsnämndens ordförande inte ens läst hela rapporten?
Vidare resonerar Hassan i sin replik att det bara är ”enskilda kvinnor” som faller mellan stolarna, och att många nyanlända familjer löser situationen hemma inom familjen. Det är att nedvärdera de enskilda kvinnor som uppenbarligen vill integreras i vårt samhälle men där kommunen inte kan leverera.
Avslutningsvis frågar sig Mohamad Hassan om Liberalernas jämställdhetspolitik är svårsmält. Det korta svaret är: ja. För vilken annan toppolitiker i Uppsala kan egentligen komma undan med separata badtider för Gottsundas tjejer och killar, eller ge skattepengar till studieförbundet Ibn Rushd som enligt Folkbildningsrådet har svårt att leva upp till något så grundläggande som jämställdhet och delaktighet? Det är dags att syna den liberala bluffen.