1854 härjades London av koleran och läkarnas teori var att sjukdomen spreds via luften. Läkaren John Snow misstänkte i stället att den var vattenburen. Så han gick dörr till dörr i ett särskilt drabbat grannskap och intervjuade offrens familjer, räknade koleradöda på varje plats och placerade ut dem på en karta. På den blev det tydligt att de flesta dödsfallen var lokaliserade runt en vattenpump som de infekterade och deras familjer använde. John Snow skruvande då bort pumphandtaget, vilket effektivt stoppade utbrottet och bevisade sambandet. Därmed var den moderna epidemiologin född, byggd på analys av data och datadrivet beslutsfattande.
En annan samtida förgrundsfigur var Florence Nightingale, egentligen statistiker och analytiker mer än sjuksköterska. Under Krimkriget införde hon stora hygienförbättringar, bland annat handhygien, som tillsammans reducerade dödstalen från runt 50 procent till endast 2 procent av de skadade.
Dagens kontaktspårning för att bromsa smittspridning fungerar som för 100 år sedan. Men för globala pandemier som covid-19 krävs stora resurser. USA:s folkhälsmyndighet CDC uppskattar att landet behöver 100 000 nya kontaktspårare och forskningsfinansiären NIH säger i en studie att manuell kontaktspårning för covid-19 bör moderniseras med nya teknikbaserade metoder.
Traditionell kontaktspårning sker nämligen oftast i direkta möten eller via telefon, vilket påverkar tillförlitligheten. Patienterna kanske inte minns var de varit eller med vilka. Eller håller inne information av rädsla för stigmatisering. Brister i denna data gör att vi riskerar gå miste om viktig kunskap om covid-19, som hur smittspridning från asymptomatiskt infekterade patienter sker. Med stora mängder tillförlitliga data och rätt teknik skulle sjukvårdspersonal kunnat mäta och agera i realtid för att stoppa spridningen. I stället har de fått arbeta med ett för brett synsätt och ständigt legat steget efter.
Sedan utbrottet våren 2020 har teknikföretag och andra organisationer försett sjukvården, regeringar och beslutsfattare med verktyg för analys, datahantering och datavisualisering. Stort hopp har satts till att smittspåra via smartphones, där man dels kan mäta kollektiva rörelsedata på olika nivåer, dels få data om enskildas kontakt med smittade. Flera sådana försök har skett under året världen över, men i Sverige stoppades det tidigt, bland annat på grund av oklarheter kring hanteringen av insamlade data.
Region Uppsala låter redan invånarna följa pandemins utveckling, inklusive vaccinationsläget, med mer detaljerade data än andra regioner. Med en digital kontaktspårning kommer detta underlättas och kan också ske med mindre fördröjning.
Hur förödande pandemin än varit för vårt samhälle så har den samtidigt haft en positiv effekt på det epidemiologiska fältet. Epidemiologerna har fått påverka besluten om rekommendationer och restriktioner för social distansering inom vård, skola, transporter, evenemang och mycket annat. Samtidigt har de spelat en avgörande roll när det gäller att motverka felaktiga rykten och desinformation, och i stället erbjudit vetenskapliga fakta och logik. Epidemiologerna kommer fortsätta ha stort inflytande över vårt samhälle lång tid framöver.
Därför efterlyser jag att epidemiologernas röster också ska höras mer i debatten om vikten av att införa avancerad dataanalys, både när det gäller att i stor skala visualisera populationens rörelser och, mycket lokalt och mer granulärt – själva kontaktspårningen.
Då kan John Snows förtjänstfulla arv från 1854 utvecklas och fortsätta skydda liv och hälsa.