Den 9 december 2019 godkände fullmäktige att omsorgsnämnden konkurrensutsätter verksamhetsområdet personlig assistans.
Kommunal har trots första vice ordförande i omsorgsnämnden Loa Mothatas (S) påstående om motsatsen varit med på samverkan inför detta beslut.
I samverkan har vi tydligt ställt oss emot kommunens förslag eftersom konkurrensutsättningen kommer slå hårt mot brukare och väldigt hårt mot assistenterna. Eftersom Kommunal organiserar personliga assistenter inom privat och kommunal regi, så har vi unika kunskaper om skillnaderna mellan de olika kollektivavtalen och därigenom arbets- och lönevillkoren mellan de olika avtalen.
Eftersom Loa Mothata (S) verkar, medvetet eller omedvetet, ha missat det faktum att det största och, i frågan, viktigaste förbundet var närvarande i samverkan, vill Kommunal i Uppsala påminna henne och övriga beslutande politiker i omsorgsnämnden om vår ställning i frågan och varför vi ställer oss som så.
Mittenstyret hävdar att det kollektivavtal som assistenterna nu omfattas av kommer gälla även efter att de har gått över till privat arbetsgivare och att det regleras i en så kallad in-rangeringsförhandling. Angelique Prinz Blix (L) ordförande i omsorgsnämnden lovade 9 december lika goda villkor till de personliga assistenter som berörs av konkurrensutsättningen med orden: ”Ingen skillnad, lika villkor och lika möjligheter.”
Där plockade Mittenstyret russinen ur kakan och indirekt lurade Uppsalas personliga assistenter.
Endast när den privata arbetsgivaren saknar kollektivavtal kan Kommunal i in-rangering kräva sådant under maximalt ett år. Vice ordförande sade också att de kommer ställa arbetsrättsliga krav på de nya utförarna. Det var vagt uttalat, för faktum är att de inte kan ställa några arbetsrättsliga krav som kränker kollektivavtalen som de privata arbetsgivarna har. Därmed är kommunen endast begränsad till att ställa vissa arbetsrättsliga krav mot något av de få avtalslösa arbetsgivare som eventuellt skulle vinna en upphandling.
Kommunen har nämnt lagen om anställningsskydd och i den hänvisat till något som kallas verksamhetsövergång. Att de rättigheter och skyldigheter som kommer med ett anställningsavtal övergår till förvärvaren. Med det vill kommunen indirekt säga att anställningsavtalet inte kommer förändras, men det är helt felaktigt.
Det finns inga hinder för den nya arbetsgivaren att säga upp assistenten på grund av arbetsbrist för att sedan återanställa denne på lägre tjänstgöringsgrad och i annan anställningsform.
Då arbetsgivarna äger sin verksamhet så äger de rätten att omreglera assistenternas anställningsavtal och de fackliga parterna har endast att bevaka att arbetsordningen vid arbetsbrist följs. Så ser vår lagstiftning ut! Kommunen äger ingen rätt att inskränka i arbetsgivarnas rätt att leda och fördela i sina verksamheter. Kommunanställda assistenter kommer gå från trygga tillsvidareanställningar till nya anställningsformer som ”så länge uppdraget varar” eller ”anställd timme mot timme”.
Företag som bedriver personlig assistans har en organisatorisk struktur som inte tillåter praktisk tillämpning av tillsvidareanställningar bland assistenter.
Kollektivavtalen inom branschen är även de konstruerade på ett sätt som inte möjliggör tillsvidareanställning. Då den för många självklara anställningsformen i praktiken inte tillämpas, så behöver inte en assistansanordnare saklig grund för att säga upp en assistent. Därmed så vi kan konstatera att det förkastliga januariavtalets förslag om utökad turordning vid arbetsbrist är som en västanvind mot de förändringar som assistenterna väntar sig.
Förmånerna är även mycket sämre i de privata avtalen och troligen är detta den primära orsaken till Mittenstyrets önskan att konkurrensutsätta personlig assistans, för här spar de pengar.
Lägstalönerna är mycket lägre i de största avtalen inom personlig assistans. Tjänstepension tillgodoräknas först från 25 år till skillnad från kommunens anställningsstart.
Arbetstidsmåttet är för heltidsanställd assistent 40 timmar per vecka trots att de arbetar oregelbundet och på helger. På det så är jouren längre än inom Kommun och jourersättning lägre än inom kommun. En heltidsanställd assistent kommer vara på jobbet mellan 20 till 40 timmar mer per månad än inom kommunen.
Kommunen lovar fortsatt trygghet för brukare och assistent utan att ha fog för det.
Kommunen äger ingen rätt att ställa arbetsrättsliga krav hos de arbetsgivare som redan omfattas av centrala kollektivavtal, och de skall undvika löften om fortsatt trygghet för våra medlemmar. Att en lekman står inför fullmäktige och argumenterar för konkurrensutsättning utifrån arbetsrättsliga perspektiv är rent av bedrägligt. Med nämnda axplock av förändringar i anställningsvillkor och anställningstrygghet kan man ställa sig den retoriska frågan om alla assistenter är redo att kvarstå i anställning. Hur blir det då med brukarnas livskvalitet?