Mittenstyret försöker under forcerade former driva igenom planering av Sydöstra staden. Likt en spårväg har mittenstyret en lång bromssträcka för de hinder de ställs inför i form av missnöje hos ortsbor och opposition. De verkar inte ens ha någon vilja att se de hinder som kommer i deras väg. Enligt Sverigedemokraterna innehåller förslaget alldeles för mycket tätbebyggelse, oklok spårvägssatsning och inte minst riskerar Uppsala att få ett till utanförskapsområde.
Erik Pelling (S) har flera gånger uttryckt att han vill få bort Gottsunda från Polisens lista över utsatta områden. Med det i åtanke är det intressant att mittenstyret planerar för ett nytt område som på många sätt liknar de utanförskapsområden som finns i Sverige. Med höghus på liten yta och minimalt med grönytor är likheterna slående. Därutöver planeras många hyresrätter. Något som inte behöver innebära utanförskapsområde, men hyresrätter är överrepresenterade i utanförskapsområden. Slutligen planeras Gottsunda bli Södra stadens kärna, något som inte bådar gott.
Styret slår sig för bröstet över att man planerar ett nytt ”Sundsvall”. Nej, för Sundsvall har en befolkningstäthet om 1 439,7 invånare per kvadratkilometer. Motsvarande siffra för Sydöstra staden är 3458,7, alltså mer än dubbelt så tätt och i disharmoni med nuvarande byggnation.
SD har under lång tid förespråkat byggnation på bredden i stället för på höjden. Mittenstyret vill däremot som tidigare gå från grönt till grått, precis som man vill ersätta Blodstensskogen i Eriksberg med bostäder.
Varför väljer mittenstyret tätbebyggd betong framför trivsamma miljöer med grönområden, särskilt med miljöpartiet i styret? Det beror på att man vill bygga såpass tätt att befolkningsunderlaget ökar till den grad att spårväg ska kunna påstås vara det enda praktiskt fungerande alternativet. Sanningen är dock att spårväg är en förlustaffär från dag ett och endast är det fungerade alternativet om alla 57 000 personer som ska bo i Sydöstra staden ska färdas med kollektivtrafik på en och samma sträcka – mellan Sydöstra staden och resecentrum, något som inte alls är säkert att alla vill.
Ett bättre alternativ till spårväg är Bus Rapid Tranist (BRT), som SD förespråkat från början och som fler partier nu anslutit sig till. Till skillnad från spårväg har BRT lägre investeringskostnader och måste inte BRT placeras längs en sträcka som är full med höghus för att vara ekonomiskt försvarbar. Det innebär också rättvisare fördelning av skattemedel då lösningen kommer fler till dels. Därför borde BRT vara vägledande för planering av stadsdelen i stället för spårväg.
Mittenstyret vill alltså bygga tätt för att få underlag till den dyraste kollektivtrafiklösningen i Europa. I vanlig socialistisk anda dikterar man hur folk ska leva: i trånga lägenheter, trots att de flesta vill bo i småhus och trots att Uppsala har ett överutbud av lägenheter som inte går att sälja. De dikterar också att man ska välja bort frihet med bil, genom att inte bygga tillräckligt med vägar, broar och parkeringsmöjligheter.
SD tror däremot att Uppsalaborna är kloka och kapabla att fatta egna beslut om hur och var de ska leva bo och resa, utan mittenstyrets diktering. Det är vår bestämda uppfattning att det finns en större efterfrågan på en levande kommun som helhet framför en betongstad i södra staden som riskerar att bli ett utanförskapsområde. Genom att lyssna på Uppsalabornas efterfrågan, bygga på bredden i stället för på höjden, värna naturområden och gröna stråk samt välja en rimlig och prisvärd kollektivtrafiklösning tror vi att Uppsala blir en betydligt trevligare stad än vad mittenstyret planerar för, där man vill tvinga människor att bo, leva och resa på ett visst sätt.