Niclas Malmberg, MP, tar förtjänstfullt upp frågan om public service oberoende (UNT Debatt 13/12). Sårbarheten för politiskt styrning är, som Malmberg lyfter fram, uppenbar i ett system där landets två överlägset största mediekanaler är statligt ägda.
Tyvärr landar han i fullständigt fel slutsats hur denna sårbarhet ska hanteras.
I stället för att problematisera kring koncentrationen och det enorma inflytandet statsmedia har i Sverige, och föreslå hur den kan minskas, vill han kedja fast sin politik i grundlagsbestämmelser.
Starka, fristående medier, inte statligt närstående sådana, är i stället det bästa skyddet mot auktoritära krafter. Vägen framåt är därför ett kraftigt minskat public service.
Det politiska styret över statlig media i form av styrelseposter i de olika public service-bolagens ägarstiftelse är glädjande nog historia. Systemet, unikt i världen, var en rest från det korporativistiska Sverige och dess avskaffande tyder på en ökad förståelse för hur offentligt oberoende är centralt i all mediepolitik.
Tyvärr visar Malmbergs förslag till fortsatt utveckling, särskilt mot bakgrund av utvecklingen i Centraleuropa, inte på samma förståelse.
Det är tack vare stora statliga medier som populister givits möjligheter att utöva sin propaganda. Oberoende kräver fristående och pluralism.
Som Malmberg är medveten om, i egenskap av ledamot i Tryck- och yttrandefrihetskommittén, är möjligheten för medborgare att uttrycka sig i ljud och skrift starkt skyddade i Sverige. Vad som däremot helt saknar begränsning är statens möjlighet att med egen media sända ut en egen bild och konkurrera ut andra röster. Detta innebär stora risker. Ett medielandskap som det svenska, som i hög grad förlitar sig på just de medier som staten allra lättast kan påverka, är mycket mer sårbart än ett system där en stor mångfald av fristående röster hörs. Malmbergs farhågor bör leda honom till att kraftigt vilja minska inflytandet av Public service och göra dess finansiering frivillig för medborgaren.
Något genuint engagemang i frågan om Public services oberoende har MP inte heller visat vad gäller en rimlig granskning av verksamheten.
I dagens läge faller stora delar av SVT:s och SR:s verksamhet utanför granskningsnämndens uppdrag, och i de fall nämnden utövar granskning är den otillräcklig. Någon helhetsanalys av den politiska vinklingen görs inte, trots det inflytande de statliga bolagen har på hela den svenska samhällsdebatten. MP bör, som vän av oberoendet, givetvis ställa sig bakom ett utökat granskningssystem.
Malmbergs instinkt är i grunden klok. Populistisk propaganda och opartiska statliga medier är ett hot mot det fria samhället.
Ett kraftigt minskat Public service parat med en förbättrad granskning är dock överlägset en ordning där en viss politik låses in i grundlagsbestämmelser.